UN-HABITAT i lågor
Sent på eftermiddagen idag började det brinna i kommunhuset i Prizren i södra Kosovo. Eftersom de flesta lokalanställda går hem kl 16.00 var det bara mina kollegor på UN-HABITATs Prizrenkontor och UNMIK-personal som var kvar. Mina kollegor blev larmade av en städare och hann ut med någon minuts marginal, medan UNMIK-folket, som satt längst upp i huset, fick ta sig upp på taket och blev senare räddade med helikopter den vägen. Ingen tycks vara skadad, men byggnaden verkar vara helt utbrunnen, så vi behöver nog hitta ett nytt kontor till våra tre kollegor. Vi får väl höra mer i morgon. Här finns ingen dn.se där man kan följa aktuella nyheter. Det är väl bara danielsblogg.blogg.se som är först med det senaste, som vanligt.
Fina Prishtina - Kosovarisk arkitektur IV
Min syster har hintat om att jag nog borde sälja in Kosovo lite bättre om jag ska lyckas lura någon att söka jobb här. Det är ganska lätt att ironisera över det här stället, men det finns massor med toppenfint som synes nedan. Min ena kollega Rudi brukar introducera mig som "en svensk med lika cynisk humor som en kosovar" och jag har på något sätt uppfattat det som positivt. Man brukar ju gilla sina likar. Några andra kollegor tycker att jag klankar ner på Kosovo genom att vara ironisk hela tiden, men jag förklarar att det är livet och verkligheten här som är ironisk - och mina kommentarer bara en spegling av detta.
Fina Prishtina tar sig uttryck dels genom att det finns några godbitar. Prishtina var bara hälften så stort som idag på 1990-talet och före andra världskriget bara en liten by, så kulturarvet är koncentrerat i en liten del av staden. Här finns ett par moskéer, några äldre bostadshus, varav ett är omgjort till ett charmigt etnologiskt museum med den lilla skalan personliga bemötande. Lite spontant är det någon i personalen som visar runt. Intill finns en gammal hamam, som Kulturarv utan gränser håller på och restaurerar.
Kulturlivet är inte vidlyftigt, men inte heller obefintligt. Nationalteatern (på bilden) var bl a värd för en internationell teaterfestival för ett par veckor sedan och teatern, liksom det allra mesta, ligger inte mer än tio minuter hemifrån. Dodona dockteater och konstgalleriet ligger alldeles runt knuten. Det har haft en arkitekttävling om en ny operabyggnad och ja, nu är det ju lätt att smittas av ironin i detta, men det är klart att man undrar om det är rätt prioriterade skattepengar i ett land som helt saknar rening av avloppsvattnet och är ganska begränsat vad gäller samhällsservice.
"Birdshit Avenue" är måhända inte något speciellt säljande smeknamn på denna allé, men man ska inte döma hunden efter håren. Prishtinas eget husdjur korparna brukar samlas i trädtopparna och resten kan ni räkna ut själva. På denna gata ligger dock den största koncentrationen av barer och kaféer och ser ni inredningen så kunde ju kaféet på bilden legat på Söder eller vid Långgatorna. Prishtina har dessutom fantastiskt kaffe. Minsta qebaptore, kebabhak, har en espressomaskin och de misslyckas aldrig med sin makiato.
För vänner av svensk natur så finns Gërmia-skogen med ek och bok som en fantastisk tillgång för söndagspromenader. City kan ju inte räknas som grönt direkt, men en och annan björk finns insprängd på gårdarna som en liten vink till varje svenskt hjärta. Och stadsparken är inte så dum den heller.
En av Prishtinas kanske allra största tillgångar för den med lite intresse, är en stor samling av egensinnig modernistisk arkitektur. Milosevics styre under 90-talet var inte direkt välgörande för varken det kosovoalbanska samhället, ekonomin eller stadsutvecklingen i Prishtina. Kommunisttiden och Tito är det få som har något ont att säga om. Författningen från 1974 garanterade Kosovo en viss grad av självständighet inom Jugoslavien och man ville bygga en provinshuvudstad av byn Prishtina. Grand Hotel, stadion, inomhusarenan och centrala bostadskvarter är alla resultat av en medveten modernistisk stadsplanering, som tyvärr till stor del har fått förfalla. Universitetsbiblioteket på bilden ligger i vad som kunde varit en grön lunga och har en väldigt egen karaktär med betongboxar täckta av ett metalliskt kamoflagenät och krönta av plastkupoler. Ja, ni märker ju själva. Det är bara att boka en biljett och packa väskan!
Fina Prishtina tar sig uttryck dels genom att det finns några godbitar. Prishtina var bara hälften så stort som idag på 1990-talet och före andra världskriget bara en liten by, så kulturarvet är koncentrerat i en liten del av staden. Här finns ett par moskéer, några äldre bostadshus, varav ett är omgjort till ett charmigt etnologiskt museum med den lilla skalan personliga bemötande. Lite spontant är det någon i personalen som visar runt. Intill finns en gammal hamam, som Kulturarv utan gränser håller på och restaurerar.Kulturlivet är inte vidlyftigt, men inte heller obefintligt. Nationalteatern (på bilden) var bl a värd för en internationell teaterfestival för ett par veckor sedan och teatern, liksom det allra mesta, ligger inte mer än tio minuter hemifrån. Dodona dockteater och konstgalleriet ligger alldeles runt knuten. Det har haft en arkitekttävling om en ny operabyggnad och ja, nu är det ju lätt att smittas av ironin i detta, men det är klart att man undrar om det är rätt prioriterade skattepengar i ett land som helt saknar rening av avloppsvattnet och är ganska begränsat vad gäller samhällsservice."Birdshit Avenue" är måhända inte något speciellt säljande smeknamn på denna allé, men man ska inte döma hunden efter håren. Prishtinas eget husdjur korparna brukar samlas i trädtopparna och resten kan ni räkna ut själva. På denna gata ligger dock den största koncentrationen av barer och kaféer och ser ni inredningen så kunde ju kaféet på bilden legat på Söder eller vid Långgatorna. Prishtina har dessutom fantastiskt kaffe. Minsta qebaptore, kebabhak, har en espressomaskin och de misslyckas aldrig med sin makiato.För vänner av svensk natur så finns Gërmia-skogen med ek och bok som en fantastisk tillgång för söndagspromenader. City kan ju inte räknas som grönt direkt, men en och annan björk finns insprängd på gårdarna som en liten vink till varje svenskt hjärta. Och stadsparken är inte så dum den heller.En av Prishtinas kanske allra största tillgångar för den med lite intresse, är en stor samling av egensinnig modernistisk arkitektur. Milosevics styre under 90-talet var inte direkt välgörande för varken det kosovoalbanska samhället, ekonomin eller stadsutvecklingen i Prishtina. Kommunisttiden och Tito är det få som har något ont att säga om. Författningen från 1974 garanterade Kosovo en viss grad av självständighet inom Jugoslavien och man ville bygga en provinshuvudstad av byn Prishtina. Grand Hotel, stadion, inomhusarenan och centrala bostadskvarter är alla resultat av en medveten modernistisk stadsplanering, som tyvärr till stor del har fått förfalla. Universitetsbiblioteket på bilden ligger i vad som kunde varit en grön lunga och har en väldigt egen karaktär med betongboxar täckta av ett metalliskt kamoflagenät och krönta av plastkupoler. Ja, ni märker ju själva. Det är bara att boka en biljett och packa väskan!På av på av på av på av
Jag ska snart sluta gnälla, men igår var det en något hopplös eldag från morgon till kväll, dock med lite el mitt på dagen när jag inte var hemma och en stund på kvällen när jag inte var hemma. Alla undrar ju hur jag har det och det här är så jag har det.
Jag fortsätter att inreda och hade igår bestämt mig för att hitta en cellplastskiva att klä in med tyg och sen nåla upp foton på nära och kära på, så att jag har något mer än min tavla över marknaden i Ljungby på väggarna. Långt borta i de stökigaste industrikvarteren vid järnvägsstationen hittade jag en affär som under stor munterhet sålde två smutsiga frigolitskivor till mig. Vet inte om de tyckte att jag inte passade in i min cityutstyrsel eller vad det var. Nu ska jag bara hitta en fint tyg att klä in dem i. Orange?
På kvällen var jag bäst av sex personer på första rundan bowling, innan jag drabbades av hybris. När jag väl var hemma var vattnet avstängt (obs, inget gnäll - till skillnad från elen så upplever jag det inte som ett problem) så jag märkte inte att jag lämnade kranen på max. När jag vaknade till vid 6.00 i morse hörde jag ett brus från badrummet och då hade jag tömt hela varmvattenberedaren och landets halva reservlager inför vintern. Så vänligt av mig som välmående utlänning att komma hit och slösa lite av deras knappa resurser.
Kaffet väntar på sin tur efter frukostäggen Kvällsmys med stearinljus och grannens bredband
Jag fortsätter att inreda och hade igår bestämt mig för att hitta en cellplastskiva att klä in med tyg och sen nåla upp foton på nära och kära på, så att jag har något mer än min tavla över marknaden i Ljungby på väggarna. Långt borta i de stökigaste industrikvarteren vid järnvägsstationen hittade jag en affär som under stor munterhet sålde två smutsiga frigolitskivor till mig. Vet inte om de tyckte att jag inte passade in i min cityutstyrsel eller vad det var. Nu ska jag bara hitta en fint tyg att klä in dem i. Orange?
På kvällen var jag bäst av sex personer på första rundan bowling, innan jag drabbades av hybris. När jag väl var hemma var vattnet avstängt (obs, inget gnäll - till skillnad från elen så upplever jag det inte som ett problem) så jag märkte inte att jag lämnade kranen på max. När jag vaknade till vid 6.00 i morse hörde jag ett brus från badrummet och då hade jag tömt hela varmvattenberedaren och landets halva reservlager inför vintern. Så vänligt av mig som välmående utlänning att komma hit och slösa lite av deras knappa resurser.
Kaffet väntar på sin tur efter frukostäggen Kvällsmys med stearinljus och grannens bredband
Fjolla
Det har ju varit väldigt lite albanskakurs på bloggen på sistone, men eftersom snön låg så vackert på taken i morse, så tänkte jag dela med mig av det viktiga ordet fjolla. Det är ett väldigt populärt namn på frisörsalonger och klädaffärer och är dessutom ett flicknamn. Betyder snöflinga, vilket jag tycker är oerhört vackert, men jag vet inte omdet hade gått hem i Sverige som klädkedja.Snön på taken i stan smälte bort ganska snabbt under dagen. Jag åkte dock upp till Gërmia för en söndagspromenad. Det tar bara tio minuter med bil, men där var det helt täckt av snö.
Första snön
...har fallit över Prishtina. Hur många slår det? Och hur många såg VM-finalen i rugby mellan Sydafika och England igår kväll? Vad gör man inte för att skaffa nya kompisar... De mer insatta klagade och sa att det var en tråkig match. Jag var smart nog att komma i halvlek och tyckte det var ganska kul. Dels hade rugbypojkarna väldigt söta lejonfrisyrer (som fotbollspojkarna inte har) och dels verkade de inte heller kunna reglerna utan kramades mest (hårt) och sparkade bollen i helt slumpartade riktningar. Sen vann Sydafrika.
Dagens dåliga nyhet är att de har börjat sätta in fönster i huset mittemot. Jag hade räknat med att vara grannlös i ett år eller så, men nu kanske de kommer snabbare än så. Inte för att de lär flytta in före jul, men ändå.
Dagens dåliga nyhet är att de har börjat sätta in fönster i huset mittemot. Jag hade räknat med att vara grannlös i ett år eller så, men nu kanske de kommer snabbare än så. Inte för att de lär flytta in före jul, men ändå.SoFo 2040 - Kosovarisk Arkitektur III
I Kosovo och framförallt Prishtina byggs det överallt och hela tiden. Mina kvarter alldeles intill det gamla Prishtina är inget undantag och det är inte mycket kvar av det gamla, snart inget alls. Det är inte bara trist för att ett stycke kulturhistoria försvinner och en hel stadsdels karaktär försvinner och förändras, de smala gatorna har inte kapacitet för tiovåningshus och de som bor kvar i små hus kring gröna gårdar får sitt solljus skymt av grannarna och tusen ögon som tittar ner på dem.
Å andra sidan kanske jag bara är grinig och missar det geniala. I själva verket kanske de bygger det som om trettio år kommer att vara Prishtinas SoFo. Det kommer att bli superurbant med ett integrerat gatunät, hög täthet och en stor variation av boendetyper, -storlekar och prisklasser. Stadsdelen är mixad med insprängda arbetsplatser, skolor, moskéer, islamcentrum och teater. I princip varje byggnad har en butikslokal i bottenvåningen. Idag är det små matbutiker överallt, som det inte på långa vägar finns tillräckligt med kunder till, men när ekonomin väl kommit på fötter och en växande medelklass vill konsumera stadsliv kan det istället växa fram secondhand- och designbutiker bredvid hippa caféer och barer. När de redan nu ljummet religiösa kosovarerna helt förkastat det där med opium för folket, kan de gamla moskéerna byggas om till nattklubbar och spaanläggningar. Varför är jag så negativ till denna underbara framtid?
Rruga Gustav Majer Södermalm
Å andra sidan kanske jag bara är grinig och missar det geniala. I själva verket kanske de bygger det som om trettio år kommer att vara Prishtinas SoFo. Det kommer att bli superurbant med ett integrerat gatunät, hög täthet och en stor variation av boendetyper, -storlekar och prisklasser. Stadsdelen är mixad med insprängda arbetsplatser, skolor, moskéer, islamcentrum och teater. I princip varje byggnad har en butikslokal i bottenvåningen. Idag är det små matbutiker överallt, som det inte på långa vägar finns tillräckligt med kunder till, men när ekonomin väl kommit på fötter och en växande medelklass vill konsumera stadsliv kan det istället växa fram secondhand- och designbutiker bredvid hippa caféer och barer. När de redan nu ljummet religiösa kosovarerna helt förkastat det där med opium för folket, kan de gamla moskéerna byggas om till nattklubbar och spaanläggningar. Varför är jag så negativ till denna underbara framtid?
Rruga Gustav Majer Södermalm
Kom hit och jobba!
Kvinna till Kvinna söker en ny fältkoordinator till sitt kontor här i Prishtina och jag behöver lite trevligt sällskap, så kolla in annonsen och sök! Kosovo, liksom Balkan i allmänhet, är i princip helt fulländat ur jämställdhetssynpunkt, men en påhittig person kan säkert komma på något att sysselsätta sig med. Ansökan senast 28 oktober.
Roma Mahalla
I ett försök att inte fastna i ett evigt gnäll om hur kallt, mörkt och strömlöst jag har det, så blir det en liten rapport från dagens besök i Mitrovica. Jag har dock ett nytt och fungerande proppskåp nu, för er som är oroliga.
I den mixade (numera delade) staden Mitrovica fanns före kriget en romsk bosättning med 750 familjer eller 8000 personer. Det blir för övrigt ganska många per familj... När NATO hade bombat bort den serbiska armén från Kosovo och de fördrivna albanerna återkom, råkade inte bara kosovoserberna illa ut, utan också romerna (suprise!) som mer eller mindre ogrundat anklagades för att ha varit kollaboratörer och i princip hela Roma Mahalla brändes ner. Jag tänker inte riskera att ta ställning om vilken sida som var värst i kriget, men generellt är det ganska obehagligt att tänka på att ett balkanhus bränner man inte i stridens hetta (lika lätt som en svensk träkåk), utan är något som ofta kräver planering, resurser och en ganska så stor kraftansträngning.
Iår har de första familjerna börjat återvända till bosättningen, efter många år i flyktingläger under allt annat än luxuösa förhållanden. Dels har det tagit lång tid att rekonstruera fastighetsgränser, reda ut (oftast informella) ägoförhållande och bygga upp nya hus, men många har också visat en väldigt stor misstro till att överhuvudtaget återvända av säkerhetsskäl. Mitrovica ses ju av många som den plats där det är störst risk att oroligheter utbryter när Kosovo utropar sin självständighet någon gång efter 10 december. Många har startat nya liv i andra länder och kommer aldrig att återvända. I nuläget har ungefär hundra familjer återvänt. De som ägde sin mark har fått ett hus på exakt samma plats, vilket gör att det ser ganska egendomligt ut med spridda kåkar och ibland några hus sida vid sida. Det är som en tetrisspel där husen fått komplicerade geometriska planformer för att utnyttja de minimala tomterna. På sikt kommer man eventuellt att ha återställt gyttret av kåkar i ett mönster som liknar det som var tidigare. Tankarna går till de svenska trästäder som brann och som ersattes av helt nya stadsplaner för stenstäder. I det här fallet tycks man inte ha en tanke på att göra om det som inte var bra med den gamla strukturen, risken för brandspridning, bristen på grönska och ljus, de trånga gränderna och mycket mer. Men det börjar i varje fall finnas lite liv på platsen, barn som leker och människor i husen.
I den mixade (numera delade) staden Mitrovica fanns före kriget en romsk bosättning med 750 familjer eller 8000 personer. Det blir för övrigt ganska många per familj... När NATO hade bombat bort den serbiska armén från Kosovo och de fördrivna albanerna återkom, råkade inte bara kosovoserberna illa ut, utan också romerna (suprise!) som mer eller mindre ogrundat anklagades för att ha varit kollaboratörer och i princip hela Roma Mahalla brändes ner. Jag tänker inte riskera att ta ställning om vilken sida som var värst i kriget, men generellt är det ganska obehagligt att tänka på att ett balkanhus bränner man inte i stridens hetta (lika lätt som en svensk träkåk), utan är något som ofta kräver planering, resurser och en ganska så stor kraftansträngning.
Iår har de första familjerna börjat återvända till bosättningen, efter många år i flyktingläger under allt annat än luxuösa förhållanden. Dels har det tagit lång tid att rekonstruera fastighetsgränser, reda ut (oftast informella) ägoförhållande och bygga upp nya hus, men många har också visat en väldigt stor misstro till att överhuvudtaget återvända av säkerhetsskäl. Mitrovica ses ju av många som den plats där det är störst risk att oroligheter utbryter när Kosovo utropar sin självständighet någon gång efter 10 december. Många har startat nya liv i andra länder och kommer aldrig att återvända. I nuläget har ungefär hundra familjer återvänt. De som ägde sin mark har fått ett hus på exakt samma plats, vilket gör att det ser ganska egendomligt ut med spridda kåkar och ibland några hus sida vid sida. Det är som en tetrisspel där husen fått komplicerade geometriska planformer för att utnyttja de minimala tomterna. På sikt kommer man eventuellt att ha återställt gyttret av kåkar i ett mönster som liknar det som var tidigare. Tankarna går till de svenska trästäder som brann och som ersattes av helt nya stadsplaner för stenstäder. I det här fallet tycks man inte ha en tanke på att göra om det som inte var bra med den gamla strukturen, risken för brandspridning, bristen på grönska och ljus, de trånga gränderna och mycket mer. Men det börjar i varje fall finnas lite liv på platsen, barn som leker och människor i husen.Underbart är kort
Jag kan bekräfta att smekmånaden definitivt är över. Kom precis hem från jobbet och upptäcker att mitt proppskåp är stulet. Ström i trappuppgången, men ingen i lägenheten. CNN lovar 3 grader i natt. Hur mycket kan vi tro att det blir i lägenheten? Värden lät inte nämnvärt förvånad. "Det har redan hänt en gång innan du flyttade in." Kunde man tänkt sig att de skulle ha nämnt det för oss, så att vi kunde sett till att låsa grinden varje dag?Tur för mig att jag blir bjuden på restaurang av Svenska Låtsasambassaden idag.
En försmak av vintern
Minusgrader i morse och jag är tacksam över att ha tillgång till rockar, halsdukar och handskar. Det känns som att min smekmånad är över nu. Det har liksom bara blivit bättre och bättre, lägenhet, möbler, internet och flyttlasset, men igår eftermiddag slog KEK till med sitt första strömavbrott sedan jag flyttade in. Jag blev lite sur eftersom jag precis köpt en ny stavmixer, som jag ville prova. Vid midnatt kom nästa avbrott, men bara till 1.00, då jag blev väckt av en sänglampa som lyste mig rätt in i ögonen. Och detta är bara en lätt sunnanvind jämfört med vad som komma skall. Jag bävar lite grand. Kanske inte så lite förresten. Men det är rätt så mysigt att krypa ner under täcket och ligga och läsa med tända stearinljus. Till en början i alla fall.
Äntligen!
Nu tänker jag inte på att Doris Lessing fick Nobelpriset i litteratur, utan på att mitt flyttlass kommit från Sverige. Jag kan rekommendera alla att hålla sig så lång borta som möjligt från Kungsholms nästa gång ni ska flytta - hur många kommunikationsmissar och förseningar som helst och jag har bara haft fem olika personliga kontaktpersoner på vägen.
Själva lossningen blev också lite komplicerad. Själva grundförutsättningarna på plats är inte de bästa till att börja med, lervälling och ett stort hål i gatan, som någon försökt att markera med en lastpall. Dagen till ära bestämde sig någon för att barrikadera tillfarten till mitt hus med en kranbil och sen var det tre betongbilar som körde skytteltrafik till ett av byggena intill. (Mina grejer kom i den gråblå lastbilen.) Men det kosovariska flyttfolket, som till skillnad från de svenska dito, var snabba, trevliga och smarta och bar mina grejer igenom mataffären i bottenvåningen. Sen hade jag lite julafton med mina fjorton stora paket. Det är snart två månader sedan jag packade lådorna under stress, så det var idel överraskningar. Trots att jag gärna erkänner att jag prioriterade lite egendomligt, så är det inget som inte var trevligt att få plocka fram. Så nu är det höganässkålar, ittallaglas, ljuslyktor från Åhléns, coffeetableböcker och souvernirer från Chile lite här och var. Och femton par skor ungefär.
Lite julafton kan man säga att det är idag också. Ramadan är alltså över och imorgon är det bajram, som ur mitt perspektiv närmast kan beskrivas som juldagen, eftersom allt allt allt kommer att vara stängt. Och jag kommer väl att blogga sju gånger eller så.
Gott och blandat - Kosovarisk arkitektur II
Bland planerare hemmavid har ju funktionsblandning varit på tapeten de senaste decennierna. Efterkrigstidens zoneringsprinciper med alla funktioner prydligt separerade från varandra - bostäderna på sin gata, handel vid motorvägskorset, arbetsplatserna i sin företagspark - har varit helt fel, i alla fall i teorin.
Kosovo skippade teoridelen och gick direkt på mål - action planning kallar vi det på UN-Habitat. Fast det är klart, det är väl inte direkt någon som har planerat i det här fallet. På en tvärtgata här i närheten ligger det en svetsverkstad i bottenvåningen på ett flerbostadshus och just det kanske är en mindre lyckad kombination. Min mataffär Viva ligger i bottenvåningen på en xhamia, moské, vilket inte är något som helst problem. De stänger dock av någon anledning i en kvart när det är kvällsbön. Dessutom har Viva inte tillåtelse att sälja alkohol, men trappistosten, som tillverkas av franska munkar, verkar ha lyckats hålla sig kvar i sortimentet. De flesta är inga hardcoremuslimer här, det kanske är därför.
Ändå är det en och annan på jobbet som har fastat. På fredag är det dock bajram och Ramadan är över för den här gången. Att inte käka eller dricka på hela dagen tycks dock var ok - det är att låta bli att röka som är det kämpiga och nästan alla röker vansinnigt mycket. Hemma har man ju nästan glömt av hur mycket man stank om kläder och hår efter en utekväll. Nej, nu ska jag fördjupa mig i senaste 'Arkitekten'. Har varit ute i Ajvalija idag och hämtat post. Lite julafton över det - äh nu tog jag i...
Kosovo skippade teoridelen och gick direkt på mål - action planning kallar vi det på UN-Habitat. Fast det är klart, det är väl inte direkt någon som har planerat i det här fallet. På en tvärtgata här i närheten ligger det en svetsverkstad i bottenvåningen på ett flerbostadshus och just det kanske är en mindre lyckad kombination. Min mataffär Viva ligger i bottenvåningen på en xhamia, moské, vilket inte är något som helst problem. De stänger dock av någon anledning i en kvart när det är kvällsbön. Dessutom har Viva inte tillåtelse att sälja alkohol, men trappistosten, som tillverkas av franska munkar, verkar ha lyckats hålla sig kvar i sortimentet. De flesta är inga hardcoremuslimer här, det kanske är därför. Ändå är det en och annan på jobbet som har fastat. På fredag är det dock bajram och Ramadan är över för den här gången. Att inte käka eller dricka på hela dagen tycks dock var ok - det är att låta bli att röka som är det kämpiga och nästan alla röker vansinnigt mycket. Hemma har man ju nästan glömt av hur mycket man stank om kläder och hår efter en utekväll. Nej, nu ska jag fördjupa mig i senaste 'Arkitekten'. Har varit ute i Ajvalija idag och hämtat post. Lite julafton över det - äh nu tog jag i...
Tjena allena
Varför ska jag vara svenskfödd
och inte en lycklig amerikan
bara ha turbo, Rolex, sportbåt å villa med altan
då andra har slott å eget plan?
Aj, aj, aj, aj, aj, aj, lilla jag, är bara advokat
och grannen diplomat
jag räddar hans hyacinter från döden
då han är bland män som styr världens öden
Å vad det är synd om mig, stackars lilla mig.
Oh oh oh Tjena allena världen är brutal
det var bättre förr med frihet och moral
men nu är livet en pest utan forna ideal.
Det är ju allmänt känt att Magnus Uggla hör till Sveriges mest framstående poeter och att han slår både Boye och Ekelöf med hästlängder. De känsliga stroferna ovan drog jag mig till minnes när jag häromdagen till fullo insåg hur enkel och futtig min tillvaro i Prishtina ter sig. Jag ångrar nu bittert att jag inte blev veterinär och åkte till Laos som JPO istället. Jag vill också bo i ett orientaliskt palats med palmer!
och inte en lycklig amerikan
bara ha turbo, Rolex, sportbåt å villa med altan
då andra har slott å eget plan?
Aj, aj, aj, aj, aj, aj, lilla jag, är bara advokat
och grannen diplomat
jag räddar hans hyacinter från döden
då han är bland män som styr världens öden
Å vad det är synd om mig, stackars lilla mig.
Oh oh oh Tjena allena världen är brutal
det var bättre förr med frihet och moral
men nu är livet en pest utan forna ideal.
Det är ju allmänt känt att Magnus Uggla hör till Sveriges mest framstående poeter och att han slår både Boye och Ekelöf med hästlängder. De känsliga stroferna ovan drog jag mig till minnes när jag häromdagen till fullo insåg hur enkel och futtig min tillvaro i Prishtina ter sig. Jag ångrar nu bittert att jag inte blev veterinär och åkte till Laos som JPO istället. Jag vill också bo i ett orientaliskt palats med palmer!Plastkasse 1,50 kr
Inte trodde jag att jag skulle sakna betalkassarna på coop, men nu är hela mitt skåp under diskbänken fullt utav tunna fluffiga gratispåsar. Köper man fyra bananer och en flaska vatten, så får man en påse till varje. Fast det är ju trevligt att de packar åt mig. Jaja, vattenflaskan i sig är ju ingen miljösuccé, men hittills har jag återanvänt alla som reservlager med kranvatten i badrummet. När vattnet är avstängt känns det lite slösigt att borsta tänderna och tvätta ansiktet i Evian.
Idag är det mulet och lite regnigt, så jag har varit hemma och skaffat ansiktsbok. Jag tyckte inte att det räckte med mina andra kommunikationskanaler... Nu ska jag läsa ut boken om Kosovo, som jag fick i födelsedagspresent (för nästan sex månader sedan - hoppsan). Tack för finfin present.
Idag är det mulet och lite regnigt, så jag har varit hemma och skaffat ansiktsbok. Jag tyckte inte att det räckte med mina andra kommunikationskanaler... Nu ska jag läsa ut boken om Kosovo, som jag fick i födelsedagspresent (för nästan sex månader sedan - hoppsan). Tack för finfin present.
Prishtina från ovan
Google earth har äntligen lagt ut bilder över Prishtina med lite högre upplösning, så jag har lånat ett klipp från mina närmaste omgivningar. Som synes är det inte mycket grönt och ganska gyttrigt. Nu ska jag dricka te och äta chokladkakor. (Klicka på bilden så blir den större.)Kontaktuppgifter
Äntligen har jag en fungerande mobil i min hand och jag har i princip fulländat mitt kommunikationssystem. Tänker på när jag var ung (ja, faktiskt) och åkte till Frankrike för elva år sedan. Då delade vi sex personer på en fast telefon och det var allt. Så här får man tag på mig:
Skype andersdanielandersson - för er som inte har så bra koll innebär det att man ringer gratis från datorn och kan få se mig vinka i kameran.
MSN daaaaaaniel @ hotmail.com - obs att det inte är samma som min mailadress och att jag inte använder hotmail till mail.
Mobil +377.44.439503 - funkar inte att skicka sms till från svenska telefoner.
Kontoret +381.38.517835 slå extension 103 eller fråga efter mig.
Brev upp till 2kg - ett tips är att man säger till om man skickar något eftersom jag inte kollar posten varje vecka.
Daniel Andersson
UN-HABITAT
SWECON/KFOR
Kosovo
190 50 Stockholm Arlanda
Paket (jag har inga förväntningar)
Daniel Andersson
UN-HABITAT
SWECON/KFOR
Kosovo
202 25 Malmö utrikes
Vykort och annat som kan få försvinna eller ta hur lång tid som helst
Tringë Smajli street 72 4th floor
10000 Prishtina
Kosovo - UNMIK
Har jag missat något? Jo, installera skype och köp ett par lurar alla som har en dator hemma! Annars kan man maila eller ringa min kosovomobil, så kan jag ringa upp en fast telefon från skype.
Skype andersdanielandersson - för er som inte har så bra koll innebär det att man ringer gratis från datorn och kan få se mig vinka i kameran.
MSN daaaaaaniel @ hotmail.com - obs att det inte är samma som min mailadress och att jag inte använder hotmail till mail.
Mobil +377.44.439503 - funkar inte att skicka sms till från svenska telefoner.
Kontoret +381.38.517835 slå extension 103 eller fråga efter mig.
Brev upp till 2kg - ett tips är att man säger till om man skickar något eftersom jag inte kollar posten varje vecka.
Daniel Andersson
UN-HABITAT
SWECON/KFOR
Kosovo
190 50 Stockholm Arlanda
Paket (jag har inga förväntningar)
Daniel Andersson
UN-HABITAT
SWECON/KFOR
Kosovo
202 25 Malmö utrikes
Vykort och annat som kan få försvinna eller ta hur lång tid som helst
Tringë Smajli street 72 4th floor
10000 Prishtina
Kosovo - UNMIK
Har jag missat något? Jo, installera skype och köp ett par lurar alla som har en dator hemma! Annars kan man maila eller ringa min kosovomobil, så kan jag ringa upp en fast telefon från skype.
SJ, SJ, gamle vän
Åh, så lite jag längtar efter att sitta fast i ett tåg på Svealandsbanan i fem timmar utan att kunna komma ut. Eskilstunakuriren erbjuder numera den mest njutbara läsningen för en som har tio minuters promenad till kontoret. Det roligaste är inte artikeln i sig, utan de hundra efterföljande kommentarerna om huruvida SJ är billiga och briljanta eller inte. Jag för min del har min uppfattning klar.
Idag var jag på teaterfestival igen. Barberaren i Sevilla var tyvärr inte operaversionen som jag hade hoppats på. Däremot var det på albanska. Jag förstod faktiskt några ord och hade ett hum om storyn i huvudet. Scenografin och skådespelet var väldigt bra, så jag stannade kvar och såg hela ändå.
I eftermiddags var jag för första gången i Mitrovica i norra Kosovo. Staden är helt delad i en serbisk och en albansk del längs med floden Ibar och man måste visa leg för att ta sig över. Det är nog bara Nicosia som slår det i dagens Europa. Nu när inte Ahtisaariplanen togs i Säkerhetsrådet, så har idén om att dela Kosovo och låta Serbien behålla en liten del i norr dykt upp på nytt, men tillbakavisas av de flesta. Skulle det hända, så blir det en riksgräns rätt igenom Mitrovica. Plus en lång lista med andra problen och risker.
Idag var jag på teaterfestival igen. Barberaren i Sevilla var tyvärr inte operaversionen som jag hade hoppats på. Däremot var det på albanska. Jag förstod faktiskt några ord och hade ett hum om storyn i huvudet. Scenografin och skådespelet var väldigt bra, så jag stannade kvar och såg hela ändå.
I eftermiddags var jag för första gången i Mitrovica i norra Kosovo. Staden är helt delad i en serbisk och en albansk del längs med floden Ibar och man måste visa leg för att ta sig över. Det är nog bara Nicosia som slår det i dagens Europa. Nu när inte Ahtisaariplanen togs i Säkerhetsrådet, så har idén om att dela Kosovo och låta Serbien behålla en liten del i norr dykt upp på nytt, men tillbakavisas av de flesta. Skulle det hända, så blir det en riksgräns rätt igenom Mitrovica. Plus en lång lista med andra problen och risker.
Vansinnet närmar sig för var dag
Just nu är jag lite trött på två saker. Mitt hopplösa flyttbolag, Kungsholms, har nu lyckats med ytterligare ett konststycke i serien av missar och förseningar. Min senaste kontaktperson (av fem hittills) bestämde sig för att sluta utan att säga ett ord till mig och utan att ordna något automatsvar på sin inbox, så mitt brev låg där länge innan jag fick tag på en annan av mina fem kontaktpersoner. Då hör det till saken att han vid vår senaste kontakt bad om ursäkt och förklarade att det berodde på att flera hade slutat. Kunde inte det varit ett lämpligt tillfälle att informera mig om vilka fler som skulle sluta? Nu har de sagt att flyttlasset ska komma om en vecka ungefär, dvs en månad från det datum jag bad de köra hit skräpet. Vem vågar tro att det är sant?
Det andra jag börjar ledsna på är att aldrig få en SIM-kort. Jag erbjöd mig att köpa ett första dagen i Prishtina, men sekreteraren sa att det fixar hon. Efter tre veckor fick jag telefonen och då märkte hon att hon inte hade något SIM-kort och att alla numren på posten nu var slut och det finns bara ett mobilbolag. För två veckor sedan hörde min kollega om en kompis som kunde ge bort ett gammalt och efter två veckors försök att få tag på det, lyckades vi i måndags. Samma dag ringer de från posten och säger att de har två nummer till oss, så jag får inte gå och låsa upp det begagnade SIM-kort jag har. I måndags hann inte vår chaufför hämta kortet. Igår hade killen på posten som har nycklarna till kassaskåpet gått hem med nycklarna efter lunch och kom inte tillbaka. Idag hann inte vår chaufför. Vem vet vad morgondagen har att bjuda? Vem vet vad som väntar när vi väl har telefon och SIM-kort. Kan det vara så att jag inte får börja använda telefonen förrän en speciell person har skrivit på en mobile phone authorisation och att den personen åker på konferens i två dagar?
I ytterligare ett försök att öka interaktiviteten på bloggen, lanserar jag nu en tävling! Vad kommer jag att få först, en fungerande mobiltelefon i handen eller mitt flyttlass i lägenheten? Finfina priser!
Annars är jag mest nöjd över att vara här nere i trygga fina Kosovo. Jag läser nästan dagligen om värdetransportrån och mord hemma i Sverige och nu står järnvägstunneln i Strängnäs i brand efter ett attentat ikväll. Att ni vågar bo i det där landet!
Det andra jag börjar ledsna på är att aldrig få en SIM-kort. Jag erbjöd mig att köpa ett första dagen i Prishtina, men sekreteraren sa att det fixar hon. Efter tre veckor fick jag telefonen och då märkte hon att hon inte hade något SIM-kort och att alla numren på posten nu var slut och det finns bara ett mobilbolag. För två veckor sedan hörde min kollega om en kompis som kunde ge bort ett gammalt och efter två veckors försök att få tag på det, lyckades vi i måndags. Samma dag ringer de från posten och säger att de har två nummer till oss, så jag får inte gå och låsa upp det begagnade SIM-kort jag har. I måndags hann inte vår chaufför hämta kortet. Igår hade killen på posten som har nycklarna till kassaskåpet gått hem med nycklarna efter lunch och kom inte tillbaka. Idag hann inte vår chaufför. Vem vet vad morgondagen har att bjuda? Vem vet vad som väntar när vi väl har telefon och SIM-kort. Kan det vara så att jag inte får börja använda telefonen förrän en speciell person har skrivit på en mobile phone authorisation och att den personen åker på konferens i två dagar?
I ytterligare ett försök att öka interaktiviteten på bloggen, lanserar jag nu en tävling! Vad kommer jag att få först, en fungerande mobiltelefon i handen eller mitt flyttlass i lägenheten? Finfina priser!
Annars är jag mest nöjd över att vara här nere i trygga fina Kosovo. Jag läser nästan dagligen om värdetransportrån och mord hemma i Sverige och nu står järnvägstunneln i Strängnäs i brand efter ett attentat ikväll. Att ni vågar bo i det där landet!
Jag har haft en uppenbarelse
Ja, det är sant. Nu tycker man kanske att det är underligt att en ateist som jag skulle få en uppenbarelse, men den var inte av sedvanlig religiös karaktär. Eftersom matlagning har förändrats från att bara handla om att bli mätt och orka jobba lite till i fabriken till att nästan ha blivit en religion vill jag räkna in dagens upplevelse som just ett kvasireligiöst omen.
I helgen var jag ju ute och storhandlade parmesan, carnaroli-ris, mozzarella och annat som är lite svårt att hitta inne i stan. Idag hade jag bestämt att göra risotto med broccoli, trots att jag tyckte det var lite synd på bladpersiljan, som snart skulle bli ledsen, och det öppnade paketet mozzarella. Eftersom jag inte kom ihåg hur mycket ris det ska vara i en risotto, så googlade jag på risotto och broccoli. Det är då det oanade händer. Jag ramlar över ett recept på broccolirisotto, som dessutom innehåller bladpersilja och mozzarella. Nu ser jag det som min plikt att sprida detta kulinariska evangelium och eftersom jag väl har ungefär tolv trogna läsare om dagen, så kändes bloggen som rätt medium. Det räckte ju med tolv trogna för Jesus, sen spred det sig ju som ringar på vattnet. Här är länken. Jag tog dock med broccolistubbarna från början, då blir det lite mer broccolismak och bättre hushållsekonomi. Även evangelisterna lade till och drog ifrån en hel del efter eget huvud.
När jag höll på och letade recept, dök det upp ytterligare ett omen, dock av lägre dignitet. I somras hade jag en stor burk ajvar, som jag försökte göra mig av med och letade därför upp en massa recept med ajvar i. När jag väl kom till skott hade burken möglat, men då hade jag sparat alla recepten i datorn. Döm om min förvåning när jag kommer hit till Kosovo och inser att det är snudd på nationalrätt. (Hade jag varit lite mer allmänbildad så kanske associationen ajvar-balkan hade kommit mer naturligt.) Numera finns ju ajvar på varje coop, men för några år sedan fick man leta lite innan man hittade en burk i ett hörn. Här nere har de en hel korridor med ajvarburkar i varje mataffär, sjutton olika märken och storlekar från 250g till ett par kilon. I grönsakshandeln är den svårt att köpa en eller två röda paprikor - man köper en eller två säckar med paprika, just nu är det ajvarkokssäsong. På detta tema kan jag tipsa om Färssoppa med ajvar och bönor, som jag dock inte har testat än, men det blir nog i övermorgon - jag råkar ha lite nötfärs i kylen...
I helgen var jag ju ute och storhandlade parmesan, carnaroli-ris, mozzarella och annat som är lite svårt att hitta inne i stan. Idag hade jag bestämt att göra risotto med broccoli, trots att jag tyckte det var lite synd på bladpersiljan, som snart skulle bli ledsen, och det öppnade paketet mozzarella. Eftersom jag inte kom ihåg hur mycket ris det ska vara i en risotto, så googlade jag på risotto och broccoli. Det är då det oanade händer. Jag ramlar över ett recept på broccolirisotto, som dessutom innehåller bladpersilja och mozzarella. Nu ser jag det som min plikt att sprida detta kulinariska evangelium och eftersom jag väl har ungefär tolv trogna läsare om dagen, så kändes bloggen som rätt medium. Det räckte ju med tolv trogna för Jesus, sen spred det sig ju som ringar på vattnet. Här är länken. Jag tog dock med broccolistubbarna från början, då blir det lite mer broccolismak och bättre hushållsekonomi. Även evangelisterna lade till och drog ifrån en hel del efter eget huvud.
När jag höll på och letade recept, dök det upp ytterligare ett omen, dock av lägre dignitet. I somras hade jag en stor burk ajvar, som jag försökte göra mig av med och letade därför upp en massa recept med ajvar i. När jag väl kom till skott hade burken möglat, men då hade jag sparat alla recepten i datorn. Döm om min förvåning när jag kommer hit till Kosovo och inser att det är snudd på nationalrätt. (Hade jag varit lite mer allmänbildad så kanske associationen ajvar-balkan hade kommit mer naturligt.) Numera finns ju ajvar på varje coop, men för några år sedan fick man leta lite innan man hittade en burk i ett hörn. Här nere har de en hel korridor med ajvarburkar i varje mataffär, sjutton olika märken och storlekar från 250g till ett par kilon. I grönsakshandeln är den svårt att köpa en eller två röda paprikor - man köper en eller två säckar med paprika, just nu är det ajvarkokssäsong. På detta tema kan jag tipsa om Färssoppa med ajvar och bönor, som jag dock inte har testat än, men det blir nog i övermorgon - jag råkar ha lite nötfärs i kylen...
