Daniels Kosovoblogg

... ar inte ett land som far en att ma daligt. Eller jo, jag drog pa mig en liten AC-relaterad forkylning de forsta dagarna i Vientiane, men pa det stora hela har jag det fantastiskt. Efter fyra dagar Vientiane flog jag och Natalie upp till Luang Prabang, som nog ar Laos vackraste stad. Vart pressade tidsschema gjorde att vi imorse tyvarr var tvungna att rulla vidare till Vieng Vang med en femtimmarsbuss som tog sju timmar. Nu vankas lite drinkar nere vid floden och imorgon lite kajak och kanske en tur pa motorcykel. Den dar konferensen i Kina kanns inte alls sa lockande just nu. Jag vill bara stanna klockan och lata mig ett par veckor till.

Naja, det blir nog roligt i Kina med. Och allt som foljer. Ville bara saga Saba-diiiiiiiiiiii och att allt ar bra. Om nagon nu undrade.

Glad som en liten hundvalp är jag just nu. Våra kollegor på huvudkontoret i Nairobi har på rekordtid (tre veckor) handlagt och godkänt min ansökan om att få använda min Duty Related Travel/Training Allocation till att åka på World Urban Forum i Nanjing i Kina. WUF börjar först 3 november, men med hjälp av några helgdagar, en UN holiday och lite insparad semester, så får jag en dryg veckas semester i Laos före konferensen. När mitt klimatmässiga fotavtryck ändå blir så stort, så är det lika bra att suga på karamellen lite längre.

Avresedatum är om sex dagar och idag håller jag äntligen flygbiljetten i min hand, därav den stora lyckan. Mitt visumförsedda pass väntas i retur från Kinas ambassad i Belgrad på fredag, så allt ser ut att klaffa. I enlighet med fin FN-tradition är det små tidsmarginaler som gäller. Traditionen bjuder också att man aldrig ska ropa hej förrän man är över bäcken, därför skäller jag lite glatt istället. Wuf!

Det är väldigt vacker höst här nu. I söndags var jag i Brezovica i södra Kosovo och vandrade. Fantastiskt fint!

Men Serbiens utrikesminister Vuk Jeremic var argast av dem alla. Svenska Dagbladet rapporterar om reaktionerna på veckans erkännanden av Kosovos självständighet. De kommenterar även Serbien lyckade försök att få Internationella domstolen i Haag att pröva legaliteten i Kosovo ensidiga utropande av "pavarësia".

Nåja, nästan, men i alla fall till Kosovo-med-mera-medlaren Martti Ahtisaari. Precis som jag 'förutspådde' i morgonens inlägg. Kom ihåg var ni läste det först... ;-)

Precis som Daniels Kosovoblogg tidigare har rapporterat, så har stod ett erkännande av Kosovos självständighet i grannländerna för dörren. Idag var det så dags. Med Montenegro och Makedonien blir det nu totalt 50 stater som har erkänt. Serbiens president Boris Tadić har sagt att det skulle vara ett hugg i ryggen om Montenegro, som för inte länge sedan lämnade unionen med Serbien, erkände.

Svenska Dagbladet nämner Kosovoförhandlaren Martti Ahtisaari som möjlig fredspriskandidat. Det skulle göra denna dag till en mycket mörk fredag för Serbien. Klockan 11.00 får vi veta.

Dagens Nyheter berättar idag att en direktör är misstänkt för förskingring i samband med projekt i Palestina. Allt är hemligt hemligt, vilket borgar för storskandal enligt devisen "Den som viskar han ljuger". Låter i alla fall lite värre än fikapengarna från tidigare i veckan.

Per Gessle släpper ett nytt album berättar SvD. "Min fru säger att den låter som Bee-Gees möter Gyllene Tider. [---] Den har en härlig diskokänsla över sig." Plötsligt kändes det inte alls så hett att flytta hem till Sverige. Jag hörde Listen to your heart en gång i en taxi. Annars är Kosovo är i princip Gessle-fri zon.

*) Observera att rubriken kännetecknas av s k ironi.

Det är nu mindre än sex veckor kvar tills jag packar ihop Kosovokappsäcken för gott, så i ett sista desperat försök att uppleva Balkan blev det fyra dagars långhelg i Albanien. Eftersom vägarna på Balkan i allmänhet - och Albanien i synnerhet - lämnar mycket att önska, så flög vi propellerplan direkt till Tirana.



T.v. Ja! Arkitekturen i Albanien är minst lika fantasifull som den i Kosovo. Denna restaurang är bland de första byggnaderna man ser när man väl lämnat flygplatsen, som är helt ny och lika flott som i vilket rikt och utvecklat land som helst.

T.h. Kanske inte den mest välvilliga vyn över Tirana, men tyvärr ganska representativ. Tänk då bort alla färgerna på husen och vips är vi tillbaka i Tirana för tjugo år sedan.



T.v. De färgglada fasaderna är nämligen ett resultat av att konstnären Edi Rama valdes till borgmästare år 2000 och drog i gång projekt med grafiska färgglada motiv över då betonggrå fasader.

T.h. Lite fin kommunistisk kampmosaik på Nationalhistoriska Museet.


Efter en dag i Tirana hyrde vi bil och åkte söderut förbi hamnstaden Durrës och Albaniens Benidorm - Vlora - med sikte på de omtalade pärlorna långt i söder, Saranda och Gjirokastër. Och som synes kan det vara vackert även i Albanien. Men huvudvägen längs kusten, den som alla hade sagt skulle vara dålig, den var, ja, dålig.
Bitvis gick det i 25 km/h, så när det hade mörknat gav vi upp förhoppningarna att nå Saranda och började leta hotell. Vår guidebok rekommenderade detta (nere t v). Märk väl att någon bosatt sig i ruinen. Längst nere till höger i bilden ser man att det är tänt.



Lite längre söderut hittade vi Himara och ett helt ok hotell med utsikt över Adriatiska havet. Möjligen var restaurangen inte fullt så ok, eftersom min middag kom i retur och jag blev sängliggande en bra bit in på lördagen och vid det laget började det bli sent att åka ännu längre söderut, så vi vände om norrut.
Söndagskörningen gick bra, så före flyget hem, hann vi med en tur till Kruja (till höger), hemort för nationalhjälten nummer ett, Gjergj Kastrioti Skenderbeg, vackert beläget högt uppe i bergen ovanför flygplatsen och med en fin restaurerad çarshia och en hårt rekonstruerad borg, som verkar ha utraderat det mesta av historia som kan ha funnits tidigare. Efteråt kändes det otänkbart att ha levt femton månader i Kosovo utan att besöka Skenderbegs hemort.

Apopå Sidas fikapengar, så är jag inte den enda som undrar över det här med bistånd utvecklingssamarbete och om det överhuvudtaget är värt allt besvär och alla pengar. DN har lite boktips. Pengarna som ­försvann och Sveriges afrikanska krig verkar ju inte superbra, men av en slump ligger White man's burden redan på min hylla och väntar på att bli läst. Lånar gärna ut den sen om någon är intresserad.

Med tanke på dagens "skandalnyhet" att Sida bjuder sina anställda på frukt och fikabröd, vill jag bara förtydliga att inge korruption av sådant förkastligt slag sker inom vårt kontor här i Kosovo (som ju drivs med Sida-medel). När vår kombinerade städerska och kaffekokerska Fetas förråd av turkiskt kaffe är slut, går hon runt och samlar in en euro av var och en av oss som dricker kaffe. Det noteras dessutom noggrannt på en lista. Var och varannan dag saknas toapapper, så här hålls det i slantarna och slösas inte med några skattemedel. Bara så ni vet.