Daniels Kosovoblogg

Inte förrän nu har den stora nyheten om kungaparets blixtvisit i Ljungby för snart två veckor sedan nått Pristina. De hade visst blivit lite hungriga på vägen och blivit tipsade om Charlie, där man ju ätit en och annan pizza i sina dagar. Minns jag inte fel, så fyllde jag nog arton där. Trots att kungen inte hade bokat bord, ordnades det plats. Ja, även i Ljungby är det visst skillnad på folk och folk. Men det visste vi ju redan.

Läs allt om denna stora händelse (inte artonårsdagen alltså) i Smålandsposten.

En släng magsjuka innebär också lite tid att slösurfa, i alla fall så här på andra dagen, när jag mår nästan helt bra igen. FRA-historien har inte undgått mig, men jag orkar inte ens bli upprörd. Däremot kan man ju skratta lite åt uppvisningen i Riksdagen. Tolgfors slutkläm är nog allra bäst. "Jag tror att alla som hörde Fredriks anförande känner en fördjupad respekt för honom som politiker och person." Kunde något vara längre från sanningen?



För övrigt är det väl ett ganska dåligt anförande? Jaja, Federleys väljare verkar inte lika cyniskt ointresserade som jag. Kommentarerna på hans blogg är hyfsat underhållande läsning. De är aaaaarga!

De fem-sex byggen som omger mitt nuvarande hem befinner sig på olika stadier och har inte alla hunnit få så sin klatschiga färgsättning, men lyckas ändå göra ett ganska rejält avtryck i sin omgivning. Bilderna nedan visar min utsikt från franska balkongen ner mot stan när jag precis hade flyttat in i höstas och för tio minuter sedan. Tack och lov skyms inte EU-kommisionens skrapa. Det är alltid skönt att kunna se hur deras utrymningstrapphus är starkt upplyst av hundratals watt, hur många timmar strömlös jag än är.

Inte helt osökt kommer man att tänka på bloggen YIMBY och deras argumentation mot NIMBY-rörelsen. Jag tycker att de har rätt i mycket - inte minst pga mina erfarenheter från Strängnäs och alla överklagade detaljplaner - men att betrakta Pristina blir lätt ett slags hån mot deras världsbild.



23 september 2007                                               12 juni 2008

Helgens scoop i Kosovo, var attacken mot premiärminister Thaçis hus, vilket även DN skrev om. Först menade ryktet att det var en terrorattack av stora dimensioner, men nu lutar det snarare att det var en förvirrad 19-åring, som inte hade en aning om vems hus det var han hade tänkt göra inbrott i. Inte kunde han veta att det skulle finnas beväpnade vakter just där...

Ett simpelt toalettbesök i Grekland ger lätt upphov till en lätt cynisk genusanalys. Medan texten Andron på herrtoalettdörren gett upphov till antropologin, läran om människan som en tänkande, besjälad samhällsvarelse, så blev det av damtoalettsskylten den något mindre pretentiösa gynekologin, som i princip begränsar sig till fortplantningshälsa och lite till.

Om någon var orolig kan jag också bekräfta att jag inte drabbades av jordbävningen, utan är hemma i tryggt förvar i Pristina igen. Tyvärr. Jag hade gärna stannat på Kassandra i en månad till eller så.

Var skulle Balkans högsta byggnad byggas om inte i Pristina, framtidsoptimismens och entreprenörandans huvudstad? Bygget sägs ha påbörjats redan i april på en av de stora områden mitt i stan som ligger för fäfot. Inte ordagrant, inte ens i Pristina betar det får mitt i stan. Eller jo förresten, det gör det ju, men inte på just den tomten.

Ännu har man dock inte sett något sticka upp. Måhända gör de något mer grundliga grundläggningsarbeten än vad som är brukligt. 165 meter ska det bli till slut, 42 våningar med lyxlägenheter, kontor och affärer liksom - tack och lov - ett rejält underjordiskt parkeringsgarage. Inte för att jag tycker att man behöver promota bilismen, men det hade inte förvånat mig om man hande byggt lika stort utan en enda parkering.

Om sex år beräknas det vara klart. Däremot framgår det inte riktigt vem som ska bo i lyxlägenheterna. Förvisso har man i Kosovo haft många barn och när de som är unga idag (50% av befolkningen är under 25) får barn i sin tur, så lär det behövas lägenheter, men det byggs redan på alla håll, i stor och liten skala. Och det finns fler som har tänkt tanken att sikta in sig på en mer penningstark målgrupp. Utlänningarna med hög lön kommer om ett par år att bli allt färre och så många rika kosovarer finns det inte, även om ingen hoppas att ekonomin ska fortsätta vara lika usel som idag.

Jag lovar att fortsätta rapportera om projektets framsteg. Se fler bilder.

Idag flydde jag stan och värmen med en kompis och körde till Gazivoda, en uppdämd sjö i den serbiskdominerade norra delen av Kosovo på gränsen mot egentliga Serbien. Vi var inte full så våghalsiga som kidsen på bilden, med tyckte ändå att det var modigt med tanke på plastflaskor och grossat glas lite här och var. Klart och fräscht vatten trots allt. Min serbiska är ytterst begränsad. Voda = vatten, så mycket är klart, men Gazivoda? Antyder de att det skulle vara kolsyrat vatten i sjön?



På väg till Gazivoda passerade vi utanför Mitrovica poolen på bilden till höger och var mycket tacksamma över att ha både bil och andra planer. Framförallt har vi inte något emot att åka över den informella gränsen till den serbiska sidan. Sommarens vattenhål lär bli poolen i den serbiska enklaven Gračanica strax utanför Pristina. Inte en enda av de 300.000, 500.000 eller 700.000 (ingen vet) albanerna från Pristina kan tänka sig att åka dit, så vi internationals delar den bara med serberna i enklaven och det lär bli mindre trångt.

Nej, nu skulle jag vilja att strömmen kom tillbaka. Imorgon är det s k TPR, TriPartite Review meeting med Sida och lokala samarbetsparter och jag borde väl stryka en skjorta. Hoppsan, det räckte att jag skrev det så kom strömmen. Egendomligt...