Daniels Kosovoblogg

Sista morgonen i Kosovo. Vaknade tidigt av mig själv, troligen pga lite resfeber. Känner att jag har fått det mesta ur vägen. Lite packning av sista väskorna, klippning och städning och sen transport till flygplatsen för sista gången. Jag ska inte ge mig in i äventyret att summera femton månader här, men konstaterar i alla fall att det känns bra att lämna det här bygget med en positiv känsla och en viss portion vemod. Mycket bättre än att åka med känsla av att jag inte hade överlevt en dag till. Kanske ligger det något i klyschan om att sluta på topp.

Det här blir också sista blogginlägget, om jag inte får lust att lägga in bilder från resorna i Bosnien, Laos och Kina, som jag inte hunnit med tidigare. Men känner jag mig själv, så kommer det inte att hända. Det var inte heller riktigt idén med min blogg. Det som skrivs, det skrivs och det är ingen idé att försöka hinna ikapp.



En bild över Pristina får pryda detta sista inlägg. Tungjatjeta Kosovë!

Mitt liv under de sista skälvande dygnen i Kosovo består framförallt av flyttkartonger och avslutningsrapporter. Projekt ska lämnas över, hela vistelsen ska utvärderas och varenda pinal ska packas, ges bort eller kastas. Imorgon kl 11 ska jag vara ute på flygplatsen med mina kartonger, väskor och tavlor, så sen finns ingen återvändo. Det som inte ryms  resväskan kommer inte med. Nu ska jag gå och tömma lådan i nattduksbordet. Kul.

Jag har lyckats skrapa ihop tre sidor rapport. Inte mycket på så många timmar, men det är mycket som distraherar såhär på en storflygplats. Kom på att jag säkert inte kommer att orka/hinna lägga upp bilder från resan, så här kommer två små som får sammanfatta bredden på mina upplevelser. Massor av intryck, mycket lite jag blev besviken på. Kina var lite mindre galet än jag hade tänkt mig - på ont och på gott. Jag blev lite stressad vid två tillfällen.

Första gången var när jag skulle korsa Mekong in i Thailand för att ta en flyg fr¨ån Udon Thani till Bangkok för vidare färd till Kina. I en och en halv timme var det strömavbrott i gränsstationen och utan datorer släppte de inte in några utlänningar. I sista stund kom elen tillbaka och jag hittade en snabb chaufför, som levererade mig vid in-checkningsdisken 15 minuter före avgång!

Andra gången var när jag missade tåget tillbaka till Shanghai i torsdags. I den gigantiska biljetthallen på Nanjings centralstation fanns inte en enda skylt på engelska, men väl ett par tusen (jag överdriver inte) kineser fördelade på tjugo långa köer. Jag köade 30 minuter i en kö, men det visade sig vara fel, så då började jag svettas lite. Tack och lov fick jag tag på en vänlig engelsktalande kinesiska, som vackert trängde sig först och fick bytt min biljett!



t v En liten tur på Mekongfloden med Natalie på väg till vattenfall och elefantridning. Observera att jag inte håller min förvinade högerhand i Natalies, det bara ser ut så.

t h Utsikt över Shanghaistadsdelen Pudong. Dagen efter åt jag lunch på 86:e våningen i en av skyskraporna på bilden. Man kommer inte mycket längre från en båttur på Mekong än så.

Jag har nu landat i Wien strax före 5.00 på söndagsmorgonen och har sju timmar till att skriva rapporter och på så sätt undvika att nästa vecka blir alltför panikartad. Naturligtvis kollar jag mail och annat för att slippa sätta igång. EU-kommissionens KOSOVO (UNDER UNSCR 1244/99) 2008 PROGRESS REPORT är ingen rolig läsning. Jag har inte läst allt, men saxar lite om miljö:

"The Ministry for Environment and Spatial Planning (MESP) has taken steps towards developing an integrated framework for environmental legislation. The Kosovo Environmental Action Plan is connected to a total of 16 sectoral plans. However, only four of the 52 projects envisaged for the period 2007-2010 have been implemented so far. Local environmental action plans for five municipalities have been signed.

Some progress can be reported in the area of horizontal legislation. Following the adoption of provisions on Environmental Impact Assessment (EIA) through the Law on Environmental Protection, implementation is beginning. Some efforts have been made to increase public awareness and civil society participation in environmental matters.

There are no developments to report in the area of air quality. Relevant legislation is still lacking, and Kosovo still has no air quality monitoring network.

Little progress has been made in the area of waste management. Three municipal dumpsites, in Đakovica/Gjakovë, Kačanik/ Kaçanik and Prizren, have been rehabilitated. The Kosovo Trust Agency (KTA) has incorporated all 17 water, waste and irrigation enterprises. The low level of waste bill collection remains a problem for the waste utilities.

There is little progress to report in the area of water quality. One water permit was issued. An administrative instruction on criteria for defining protected drinking water zones and water resources was adopted. The Water Law provides for the establishment of a River Basin Authority, which will be responsible for water resource management in the territory of the river basins. The budgetary implications and the accountability of this institution still have to be addressed. The future responsibilities for the operation and maintenance of publicly owned enterprises and assets in the water sector, which will be transferred to the municipalities, need to be determined. The management responsibilities for urban wastewater treatment and flood control will also need to be defined. Water management forms a key element in the Environment Action Plan, given the growing scarcity of water in Kosovo and the region. The low level of collection of water rates remains a problem for water utilities.

No progress has been made in the field of nature protection. Transposition of the Wild Birds Directive and the Habitats Directive is still pending.

No progress has been made on industrial pollution control and risk management.

There has been little progress in the area of chemicals. The law on chemicals has been promulgated.

There is no progress to report in the area of genetically modified organisms (GMOs). A law on the protection against noise entered into force in March 2008.

As regards administrative capacity, the Environmental Protection Agency is now fully staffed and operational. However, the human and financial resources of the MESP and related institutions (both at national and at local level) are still far from sufficient to address Kosovo’s environmental challenges. The Environmental Protection Advisory Board is not yet established. Both vertical and horizontal coordination between all institutions involved in environmental issues need to be significantly improved. Investments in environmental infrastructure will need to be substantially increased, in particular through support from international donors. The responsibility of the municipalities is currently limited due to lack of capacity in both personnel and funding.

Overall, there is limited progress to report in the field of environment, in particular as regards horizontal legislation. Further efforts are still required in most sectors for the transposition, implementation and enforcement of legislation. The lack of human and financial resources, both at national and at municipal level, remains a problem; the same applies to a lack of appropriate coordination mechanisms between all institutions dealing with environmental protection." (Mina kursiveringar)

Nej, nu ska jag nog flytta med mig laptopen till Starbuck's och få morgonfika. Rapporterna hinner jag väl sen?

I morse på väg till Jinling conference centre, så satt jag och tänkte på att det är konstigt att vi bara har de platskrävande inredningarna i tunnelbanan i Stockholm, som i och för sig gör T-banan bekväm och attraktiv, i alla fall för dem som hinner få en sittplats. Samma kväll hittat jag denna SvD-artikel om de nya vagnarna som är på gång. What a coincidence!

Nej, nu måste jag sova om jag ska orka shoppa något imorgon förmiddag hinna till det där tidiga morgonseminariet som verkade så spännande.

Via one night in Bangkok och ett drygt dygn i Shanghai, har jag ikväll tagit ett s k bullet train till Nanjing. Min granne på tåget erbjöd sig så vänligt att förklara för taxichauffören var mitt hotell ligger, men det blev en björntjänst och inte förrän jag fick fram lappen med kinesiska tecken, som jag hade förberett, hittade han rätt.

Men nu är jag här, internet på rummet fungerar, jag har strutit konferensskjortorna som jag släpat runt halva Asien i min ryggsäck och ska nu hinna sova ett par timmar innan det är dags för World Urban Forum.

... ar inte ett land som far en att ma daligt. Eller jo, jag drog pa mig en liten AC-relaterad forkylning de forsta dagarna i Vientiane, men pa det stora hela har jag det fantastiskt. Efter fyra dagar Vientiane flog jag och Natalie upp till Luang Prabang, som nog ar Laos vackraste stad. Vart pressade tidsschema gjorde att vi imorse tyvarr var tvungna att rulla vidare till Vieng Vang med en femtimmarsbuss som tog sju timmar. Nu vankas lite drinkar nere vid floden och imorgon lite kajak och kanske en tur pa motorcykel. Den dar konferensen i Kina kanns inte alls sa lockande just nu. Jag vill bara stanna klockan och lata mig ett par veckor till.

Naja, det blir nog roligt i Kina med. Och allt som foljer. Ville bara saga Saba-diiiiiiiiiiii och att allt ar bra. Om nagon nu undrade.

Glad som en liten hundvalp är jag just nu. Våra kollegor på huvudkontoret i Nairobi har på rekordtid (tre veckor) handlagt och godkänt min ansökan om att få använda min Duty Related Travel/Training Allocation till att åka på World Urban Forum i Nanjing i Kina. WUF börjar först 3 november, men med hjälp av några helgdagar, en UN holiday och lite insparad semester, så får jag en dryg veckas semester i Laos före konferensen. När mitt klimatmässiga fotavtryck ändå blir så stort, så är det lika bra att suga på karamellen lite längre.

Avresedatum är om sex dagar och idag håller jag äntligen flygbiljetten i min hand, därav den stora lyckan. Mitt visumförsedda pass väntas i retur från Kinas ambassad i Belgrad på fredag, så allt ser ut att klaffa. I enlighet med fin FN-tradition är det små tidsmarginaler som gäller. Traditionen bjuder också att man aldrig ska ropa hej förrän man är över bäcken, därför skäller jag lite glatt istället. Wuf!

Det är väldigt vacker höst här nu. I söndags var jag i Brezovica i södra Kosovo och vandrade. Fantastiskt fint!

Men Serbiens utrikesminister Vuk Jeremic var argast av dem alla. Svenska Dagbladet rapporterar om reaktionerna på veckans erkännanden av Kosovos självständighet. De kommenterar även Serbien lyckade försök att få Internationella domstolen i Haag att pröva legaliteten i Kosovo ensidiga utropande av "pavarësia".

Nåja, nästan, men i alla fall till Kosovo-med-mera-medlaren Martti Ahtisaari. Precis som jag 'förutspådde' i morgonens inlägg. Kom ihåg var ni läste det först... ;-)

Precis som Daniels Kosovoblogg tidigare har rapporterat, så har stod ett erkännande av Kosovos självständighet i grannländerna för dörren. Idag var det så dags. Med Montenegro och Makedonien blir det nu totalt 50 stater som har erkänt. Serbiens president Boris Tadić har sagt att det skulle vara ett hugg i ryggen om Montenegro, som för inte länge sedan lämnade unionen med Serbien, erkände.

Svenska Dagbladet nämner Kosovoförhandlaren Martti Ahtisaari som möjlig fredspriskandidat. Det skulle göra denna dag till en mycket mörk fredag för Serbien. Klockan 11.00 får vi veta.

Dagens Nyheter berättar idag att en direktör är misstänkt för förskingring i samband med projekt i Palestina. Allt är hemligt hemligt, vilket borgar för storskandal enligt devisen "Den som viskar han ljuger". Låter i alla fall lite värre än fikapengarna från tidigare i veckan.

Per Gessle släpper ett nytt album berättar SvD. "Min fru säger att den låter som Bee-Gees möter Gyllene Tider. [---] Den har en härlig diskokänsla över sig." Plötsligt kändes det inte alls så hett att flytta hem till Sverige. Jag hörde Listen to your heart en gång i en taxi. Annars är Kosovo är i princip Gessle-fri zon.

*) Observera att rubriken kännetecknas av s k ironi.

Det är nu mindre än sex veckor kvar tills jag packar ihop Kosovokappsäcken för gott, så i ett sista desperat försök att uppleva Balkan blev det fyra dagars långhelg i Albanien. Eftersom vägarna på Balkan i allmänhet - och Albanien i synnerhet - lämnar mycket att önska, så flög vi propellerplan direkt till Tirana.



T.v. Ja! Arkitekturen i Albanien är minst lika fantasifull som den i Kosovo. Denna restaurang är bland de första byggnaderna man ser när man väl lämnat flygplatsen, som är helt ny och lika flott som i vilket rikt och utvecklat land som helst.

T.h. Kanske inte den mest välvilliga vyn över Tirana, men tyvärr ganska representativ. Tänk då bort alla färgerna på husen och vips är vi tillbaka i Tirana för tjugo år sedan.



T.v. De färgglada fasaderna är nämligen ett resultat av att konstnären Edi Rama valdes till borgmästare år 2000 och drog i gång projekt med grafiska färgglada motiv över då betonggrå fasader.

T.h. Lite fin kommunistisk kampmosaik på Nationalhistoriska Museet.


Efter en dag i Tirana hyrde vi bil och åkte söderut förbi hamnstaden Durrës och Albaniens Benidorm - Vlora - med sikte på de omtalade pärlorna långt i söder, Saranda och Gjirokastër. Och som synes kan det vara vackert även i Albanien. Men huvudvägen längs kusten, den som alla hade sagt skulle vara dålig, den var, ja, dålig.
Bitvis gick det i 25 km/h, så när det hade mörknat gav vi upp förhoppningarna att nå Saranda och började leta hotell. Vår guidebok rekommenderade detta (nere t v). Märk väl att någon bosatt sig i ruinen. Längst nere till höger i bilden ser man att det är tänt.



Lite längre söderut hittade vi Himara och ett helt ok hotell med utsikt över Adriatiska havet. Möjligen var restaurangen inte fullt så ok, eftersom min middag kom i retur och jag blev sängliggande en bra bit in på lördagen och vid det laget började det bli sent att åka ännu längre söderut, så vi vände om norrut.
Söndagskörningen gick bra, så före flyget hem, hann vi med en tur till Kruja (till höger), hemort för nationalhjälten nummer ett, Gjergj Kastrioti Skenderbeg, vackert beläget högt uppe i bergen ovanför flygplatsen och med en fin restaurerad çarshia och en hårt rekonstruerad borg, som verkar ha utraderat det mesta av historia som kan ha funnits tidigare. Efteråt kändes det otänkbart att ha levt femton månader i Kosovo utan att besöka Skenderbegs hemort.