Pickadorerna var arga, bandariljärerna var ännu argare
Det blåser kring Sida
Boktips
Premiärministerns hus attackerat
My 15 minutes of fame
Om sakernas tillstånd
På måndag verkar också självständighetstemperaturen stiga något. Serbien går till presidentval i helgen (första omgången) och den nye kosovariske premiärministern säger att efter valet dröjer inte UDI länge. Det är ju lite av att ropa varg, men men, jag ska inte säga något. Någon gång måste det ju bli. DNs senaste artikel om Kosovo läser du förresten här.
Solen har också tittat fram över Prishtina och ger en föraning om att våren kan bli något mer gemytlig än vintern varit hittills. Det dröjer nog ett tag dock innan det är vår på riktigt. Trevlig helg!
"Jag har en plan"
Tomt och tråkigt


Eftersom det var Dagen D idag, så har det varit demonstrationer för självständighet, vilket DN har rapporterat ifrån.
Morgan Pålsson
- EU manar Kosovosegrare hålla igen
- Frågor och svar om Kosovokonflikten
- Thaci får tackla Kosovos framtid
- Kosovo går sin egen väg
Söndag i snön

Hashim Thaçis parti PDK tycks ha vunnit valet enligt DN. Det spelar nog inte så stor roll, men regeringsskifte är nog mest av godo för Kosovo.
Kosovo och världspolitiken
Jag har insett att det inte står mycket om vad som pågår i Kosovo i svenska media. Här är det en ständig rapportering från förhandlingsprocessen, men sällan något speciellt intressant eller substantiellt (kan man säga så eller håller jag på att bli en ny Britt Ekland?) Denna artikel av Humphrey Hawksley tycker jag ändå fångar en hel del relevant:
"It's almost nine years since NATO air strikes freed Kosovar Albanians from Serbian control, yet the official status of the province is still undecided. A deadline of Dec. 10 has been set for the diplomatic process to deliver. It's expected to fail, after which Kosovo's semi-autonomous government says it will make a unilateral declaration of independence.
While Kosovo was a defining issue of post-Cold War global leadership, there is now a gaping silence from all global powers - except Russia - on an acceptable way forward. Kosovo's two million citizens interpret this as a signal that the United States and much of Europe would support its independence.
Kosovo, therefore, is in danger of falling victim to the type of opaque diplomacy that has been behind some of the gravest global conflicts. One of the more recent is Saddam Hussein's belief that the United States would not object to Iraq's 1991 invasion of Kuwait.
Too much is at stake for international policy to be misread again. The West must declare clearly what it will or will not do if Kosovo declares independence, and it must avoid enveloping Kosovo in a clash with Russia.
Since the NATO intervention in 1999, the United Nations has administered Kosovo. Stability remains underwritten by a 16,000-strong international force, and apart from a surge of anti-Serb unrest in 2004 and sporadic ethnic attacks, Kosovo is seen as an intervention success story.
In January, the UN special envoy, Martti Ahtisaari, put forward proposals that would allow Kosovo official separation from Serbia. He deliberately avoided using words such as "independence" or "sovereignty." The new nation would be monitored by the European Union and the international military force would stay. In many respects, it would be similar to the status quo.
Serbia rejected the proposals, saying it would never accept Kosovo's separation. Russia gave this its full support.
Serbia insists that it should not be punished for the atrocities of a former dictator. The brutality of the 1990s was carried out under the regime of Slobodan Milosevic, they say; Serbia is now a democracy and the issue should end there.
Russia's blunt declaration, however, has taken the question of Kosovo's status to a higher level. What began as a humanitarian mission to stop ethnic-cleansing has become part of a new balance of power in Europe. Kosovo's future is linked to the Czech and Polish missile defense-shield dispute, energy supplies, and a basket of issues on which a revitalized Kremlin is testing the will of the European Union and the United States.
Should Kosovo declare independence, it would almost certainly not be recognized by the UN because of a veto by Russia in the Security Council. The entire EU is unlikely to accept Kosovo's independence because of opposition from governments in Greece, Cyprus, Romania and others. Without UN or EU recognition, the new Kosovo might have less legitimacy than the present one.
Opinion polls have found that more and more Serbs are questioning where their future lies. At present, they are split 50-50 between Russia and the EU. But, increasingly, Moscow is seen to be delivering more than Brussels, particularly by way of security and a sense of belonging.
A new illegal Serb militia group is reported to be mobilizing to protect Kosovo's 100,000 Serbs, should independence be declared. It calls itself Tsar Lazar after the hero of an epic Serbian poem about reclaiming Kosovo. In Kosovo itself, the banned Albanian National Army recruits members to fight the Serb militia. What's new is that one of these insurgent groups believes their ultimate backer is Moscow, and the other Washington.
Ironically though, both Kosovo and Serbia are embryonic democracies, with an immediate goal to join the EU. That alone would make sovereignty increasingly irrelevant.
Kosovo's argument that it cannot clear the litter and fix the roads without independence is nonsense. It is, in essence, facing the choice of whether it wants to resemble the bloodied Palestinian territories or glittering Taiwan.
Serbia, too, must decide whether it wants to end up as a client state of an authoritarian Russia or sign on to the democratic values entrenched within the European Union.
It is time for politicians in both Serbia and Kosovo to lead their people away from the contentious issue of independence. The West must also send an unequivocal message that the way forward is to deliver not nationalistic symbolism but good governance.
The legitimacy of both Serbia and Kosovo will come not from their ability to protect historical legends, but to provide health, education and a thriving economy for their citizens."
Explosion i natt

Internet hemma
Om någon annan än jag skulle vara intresserad av vad som händer politiskt med Kosovo, så är International Crisis Groups rapporter väldigt bra och inte så svårlästa. De ger också varje månad ut Crisis Watch, som sammanfattar den aktuella situationen på en mängd platser över världen.
Glömde för övrigt att lägga med en bild på själva huset jag bor i numera. Det är ju som lustigast utifrån, även om man kan bli lite förundrad över en och annan konstruktion på insidan med. Huset har bara fyra lägenheter och jag bor förstås i den gula ramen. Även kontoret är fyra trappor upp utan hiss, så jag behöver knappt någon annan träning. Det rivs och byggs nytt överallt och skalskillnaden mellan mitt hus och vår "grindstuga" i vitt är ingenting mot vad man ser på andra gator i området. Mer om kosovarisk arkitektur och stadsbyggnad en annan gång. Jag ser dock fram emot lite fler kommentarer till mitt förra inlägg redan nu.

FYROM nästa
- lägga in sig själva och mig på messenger och alltid vara online [email protected] Obs, inte samma som mejlen!
- skaffa skype och lägga till mig andersdanielandersson och alltid vara online
- kommentera mycket mer på bloggen. Det går inte bara att gratisläsa, jag vill ha något att läsa också
Jag fortsätter att lästipsa. Dagens DN har en ledare om Kosovo (länk), som fångar mycket av våra diskussioner här nere. "Partition", att dela upp Kosovo enligt etniska gränser, är verkligen att öppna en pandoras ask. Det är ju tänkt att EU ska ta över efter UNMIK, men om det inte blir ett beslut i Säkerhetsrådet, så kommer EU:s närvaro vara utan ett riktigt mandat och det tror ingen kommer att underlätta samarbetet med den lokala administrationen.
Nu ska jag gå och titta på en lägenhet som jag hoppas mycket på. Huset är fint utifrån och takterrassen är stor. Igår pratade jag med ägarna, men de ville inte låta mig se den än på några dagar, men jag vill ha kollat före Makedonien. Det blir säkert en besvikelse nu när jag har så höga förväntningar.
Schori om Kosovo / Zaremba om sin egen förträfflighet
DN har också valt att skapa en hyllningssida till journalisten Zarembas ära, under rubriken "Maciej Zaremba svarar på läsarkommentarer", som jag tycker är än mer bisarr än det faktum att han fått spaltmeter efter spaltmeter av utrymme för sin sensationslystna kvällstidnings- journalistik. Här har uppenbarligen Zaremba själv fått välja och vraka bland breven och publicerar dem som skriver "...först ett tack till en väldigt intressant och välskriven...", "...först och främst vill jag gratulera er för ert enastående arbete och research", "...Jag måste berömma Maciej...", "En gång till: Stort bravo!"
Nej, jag är inte sur för att min framtida arbetsgivare misskrediteras, jag bär på min egen portion av skepsis. Jag tycker bara att det är så synd att DN, när de väl satsar på en så intensiv rapportering från Kosovo, inte kunde använt resurserna och utrymmet bättre och låtit en bra journalist göra en mer mångfacetterad belysning av temat. Jag tycker det är jätteroligt att alla kan läsa så mycket om Kosovo just nu, när det är aktuellt för mig, men snart är 2007 års kvot för Kosovo fylld och då blir det inget mer.
Sågning III och IV
Goda nyheter har annars kommit från UN-HABITATs huvudkontor i Nairobi. Jag har ju bara väntat på mitt offer of appointment i elva veckor nu, men det skriver att de "deeply regret this unfortunate delay", som har uppkommit på grund av "a few misunderstandings". Chefen därnere har dock "reminded them to speed up the process", så nu kan det inte dröja många veckor till innan jag får offret. Eller så kan det det.
Mer sågning
Någon som har något positivt att säga om Kosovo? Nähä...
DN sågar UNMIK
Alla som inte läst artikeln (den första i en serie om fyra) kan göra det här om man inte hellre vill läsa om George W:s besök i Albanien.