Flamma stolt

image84Idag var det visst Albanska flaggans dag, vilket högtidligthölls genom att alla lokalanställda hips vips var borta från jobbet och fiket var stängt. I massor av skyltfönster hängde den röda flaggan med de tvehövdade örnen. Men varför viftar de med den albanska flaggan? invänder vän av ordning, Kosovo är ju inte Albanien. Just det, det är ju ingen ordning med något här. Kosovo har ju aldrig haft någon egen republikflagga, men UNMIK har försökt pusha på processen att ska egna statssymboler för ett multietniskt Kosovo och det har tydligen hållits en flaggtävling som ingen tycks veta resultatet av. Den albanska majoriteten känner dock en väldigt stark gemenskap med örnfolket och är väldigt sugna på att använda Shqipërias (Örnarnas lands) nationsflagga. Vi får se hur det går med entusiasmen för multietnicitet. Jag har i alla fall gått och nynnat Flamma stolt mot dunkla skyar hela dagen. Åtminstone fram till dess att vi tränade luciasångerna på Svenska Låtsasambassaden. Så nu har julskivorna kommit fram (Doooootter Sion...) och jag längtar som sällan förr efter jul och flight OS778. Tre veckor!

Facit

För er som undrar hur det gick med gårdagskvällen, så fattade jag rätt beslut och värmde burksoppan. Inte illa alls - inom sin genre så att säga. Efter ett tag räckte inte ens UPS:en till att driva kabelmodemet. Det började också blir ganska kallt, så jag tog på plyschbyxor och hämtade mitt täcke till soffan och läste "Spåren på bryggan", en kriminalroman som utspelar sig i Strängnäs. Somnade och vaknade först när strömmen kom tillbaka kl 02.00. Inte för att jag vill klaga (ok då, det vill jag visst), men kanske ger det er andra viss tacksamhet över det välfungerande samhälle ni lever i. Jag kommer att vara sjukt positiv i tio år från det att jag flyttar hem igen. Promise.

UPS och gummistövlar

Det har inte undgått mig att det i mer välutvecklade trakter, exempelvis Konungariket Sverige, finns olika typer av shoppingbloggar, där skribenterna gör listor på saker de "inte kan leva utan just nu", vilket ofta brukar vara acnes senaste jeansmodell eller en väska från Gucci.

På min lista ligger två kära ägodelar högt just nu. Dels gummistövlarna, som minns-ej-vem tipsade om att jag borde ta med hit. I morse störtregnade det och då blir gatorna som små forsar på sina ställen. Ja, alla stirrar på mig, men det är det värt. Och när det hade regnat halva dagen, så började det snöa istället och i snöyran/-slasket på vägen hem var den inte heller fel.

Dels min UPS, som jag införskaffade idag. Detta är en liten låda med bil- eller annat batteri i, som man kopplar in datorer och annat i. Dels så skyddar det mot alltför kraftiga fluktuationer och dels så tar den över när strömmen går. På jobbet är det tänkt att rädda det man jobbar med i väntan på att generatorn i källaren skakar igång. Här hemma blir huvuduppgiften att driva kabelmodemet, så att jag kan surfa och skajpa i mörkret. Synnerligen vältajmat av mig att skaffa UPS idag. Klockan är snart 21 och jag har ännu inte haft någon ström sedan jag kom från jobbet för ett par timmar sedan, villket ju är ovanligt snålt. Ska jag värma lite burksoppa på gasköket tro, eller ska jag hoppas på att kunna laga riktig mat om en stund?

Misty Mitrovica

Kosovo har varit dimmigt nästan hela veckan, men lördagen var vacker i Prishtina. På väg mot Mitrovica slog dock dimman till igen så snart det hade mörknat, så vi kröp fram i 40km/h. Ibland dök det upp en skugga vid vägrenen, som visade sig vara en dödsföraktande människa, men tack och lov var det inte hundar, barn eller kor ute och sprang över vägen.

På bron över floden Ibar (med sin överdramatiska arkitekturgest) trotsade vi militärvakternas fotoförbud för att försöka fånga den speciella stämningen, vilket lyckades ganska bra. Kvällen började på en restaurang på den norra (serbiska) sidan. I väntan på el läste vi menyerna så gott vi kunde i ficklampor och mobilers sken. Efter middagen bar det av till sporthallen där den ena delen av dubbelevenemanget Love & Peace Festival skulle äga rum. Tyst och tomt var det där och senare fick vi veta att det hade flyttats till fredagen, så då traskade vi tillbaka över bron till det andra delevenemanget i Kulturpalatset i skön socialiststil. Musiken var dock lite trist, så det blev taxi till en bar grannstaden Звечан eller Zvecan (tillbaka på serbiska sidan) innan vi åter på sydsidan fick sova på min kollegas soffa. En sådan här lördagkväll blir onekligen lite jobbigare om framtida självständighet för Kosovo skulle resultera i en delning av provinsen och att det blev en nationsgräns i Ibar rakt igenom Mitrovica.

image82image83

Buy Nothing Day

Jag vill passa på att göra alla uppmärksamma på att denna lördag inte är som andra, utan just Buy Nothing Day och jag uppmanar alla att försöka leva så ickekonsumistiskt som bara är möjligt. Ja, det har nu gått nio minuter av denna köpfria dag och jag tycker mig ha klarat mig bra än så länge. Nu är det i och för sig oerhört tacksamt att vara i Kosovo eftersom utbudet är begränsat och min inspiration att klä mig snyggt är i botten, delvis beroende på att man inte hinner många meter innan första lerstänken träffar byxorna. För säkerhets skull köpte jag ändå en marrimekkoväska idag i affären på Camp Victoria, så att jag står mig över dagen.

Alltid aktuellt av Anna angående Angola

Konkurrensen bland biståndsbloggarna hårdnar. Vem lyckas hålla sig mest cynisk eller blasé för att behålla sina läsare? Storsint som jag är tänkte jag ändå tipsa om Annas nya snygga blogg.

Morgan Pålsson

Svenska Dagbladet har hostat upp en hel radda med artiklar ur det redaktionella svalget de senaste dagarna.
Den sista artikeln är lite egendomlig, eftersom reportern menar att någonstans, för honom omöjligt att säga var, passerar de en osynlig gräns - fronten mellan serber och Kosovoalbaner. Hur han kunde undgå floden att floden Ibar delar av de två delarna av staden är för mig ett mysterium. Jag undrar om det egentligen är Morgan Pålsson som skrivit artikeln och inte ens varit där. Det som ytterligare talar för Morgan är att han dessutom verkar ha slarvat med researchen och missat att det finns en ny milleniemålsrapport från UNDP, med "ny" statistik från 2004. Det var då 44% och inte 37% som levde på under 1.42 europengar om dagen. Jaja, för er som inte orkar läsa en massa deprimerande sanningar om Kosovo, kommer lite Morgan Pålsson.


Ville radieuse - Kosovarisk arkitektur V

image80Huvudgatan Moder Teresa har hela hösten varit en lerhög efter att arbetena med att göra om den till gågata satte igång, men nu har graniten kommit på plats och det ser ut att bli riktigt bra. Kosovarerna verkar tycka att den bästa tidsfördriven är att gå upp och ner för en gata, så det lär bli succé sommartid.

Bygget har dock kantats av skandalartade rykten. Först granskade en tidning själva offerten på byggmaterialet och kom fram till att man betalat 400 000 ? för mycket. Om det var sant, kan man ju bara gissa vilka fickor de pengarna hamnade i. Sen påstods det att man köpt inomhusgranit, som inte skulle tåla slitage och kyla utan inom kort skulle sjangsera och spricka. Det senaste ryktet är att stenen är radioaktiv, något som ger begreppet Ville radieuse en helt ny innebörd. (Ytterligare ett torrt skämt, denna gång förbehållet arkitekter och allmänbildade...)

Söndag i snön

image79Så här glad blir man av att få gå en söndagspromenad i Gërmia. Min kollega Natalie är från Australien och tycker det är helt fantastiskt och jag måste erkänna att Kosovo känns lite vackrare när det mesta är täckt i vitt. Fast jag misstänker att gatorna kommer att bli ännu mer slaskiga, så imorgon blir det nog gröna knähöga gummistövlar till jobbet tror jag. Drömmer lite om fina uppvärmda gågator hemmavid.

Hashim Thaçis parti PDK tycks ha vunnit valet enligt DN. Det spelar nog inte så stor roll, men regeringsskifte är nog mest av godo för Kosovo.

Val 2007

Idag går Kosovo till val för parlament, kommunfullmäktige och borgmästare. Att det politiska landskapet helt tycks sakna orientering längs en höger-vänsterskala förklarar vissa med den lite speciella kosovariska samhället där familjen eller klanen är så viktig att man röstar på den som familjen är bekant med, inte på det partiprogram man tror på. Nu tycks det inte heller finnas speciellt mycket till program att gå till val på heller, utan man verkar mest vilja övertyga om att man är en bra person. Någon annan menade att det är så för att detta är ett postkonfliktsamhälle/postkommunistiskt samhälle, men jag låter mig inte övertygas. Östblocket har ju lika lång tid med enpartisystem bakom sig och på något sätt tror jag att man som politisk människa har idéer om prioriteringar och ideologi och att det inte är något man lär sig.

Valaffischerna har meningslösa budskap, som är omöjliga att säga emot och som jag tycker mig mest ha sett i tredje världen (och Italien), fast det är å andra sidan inte det enda som gör att Kosovo placerar sig bland U-länderna.

Budskapen är i tur och ordning: "För ett nytt Prishtina", "På den raka vägen", "Var stolt över Kosovo" och "En ny början". Gubben längst ner till höger har i varje fall haft den smartaste kampanjen och började långt innan man fick kampanja politiskt att göra reklam för sitt byggföretag. "2000 kosovarer arbetade på bygget av Kazachstans presidentpalats - nu bygger vi Kosovo" påminde inte bara om att han är snorrik nog att kunna låta bli att vara korrupt som politiker, utan också om att han ordnat arbete åt tusentals kosovarer som kunnat skicka hem pengar och hålla familjen över ytan. Jag undrar när vi får se sloganen "NCC - med Olle Ehrlén" i Sverige.

image75image76
image77image78

En vanlig dag på jobbet

I tisdags lyckades jag smita ut från kontoret och den kontorsplats som min chef tycks vilja kedja fast mig vid och fick uppleva en av mina trevligaste arbetsdagar sen jag kom hit. Vi åkte långt västerut och hamnade i Junik, som skiljer sig från den allra flesta delarna av Kosovo genom att ha ett riktigt flott kulturarv att bjuda på med högresta s k kullor, trevånings stenhus. Väldigt många är fortfarande inte uppbyggda igen efter kriget, men den svenska organisationen Kulturarv utan gränser har hjälpt till med en del. Egentligen är det inte så farligt att det inte hunnit bygga upp allt, men det är värre att det intill en kulla (längst till vänster) byggs den här typen av villavillekulla (om ni tillåter en torr ordvits). Det är ju irreparabelt på ett annat sätt med den typen av schabrak. Inne i kullan fanns massor av olika rum som jag inte orkar förklara poängen med, men högst upp fanns det här rummet som jag och vår chaufför Gezim sitter och fryser i.

image72image73

Efter lite husesyn drog själva eventet igång (som jag inte heller orkar berätta om, powerpoint och visioner för hela slanten). In kom fem män i lustiga hattar.

238382-74

Efter presentationerna drog folkmusiken igång och sen bjöds det på flia (typ ungspannkaka) med honung och läsk ute på gården. Äntligen lite riktig Balkankänsla ända ut i fingerspetsarna.

Som sagt var...

Det här är skörden av rubriker på dn.se som sammanfattar fredagkvällen:
  • Mansvårt knivskuren i Märsta
  • Knivhöggs på fest i Hägersten
  • Man rånad på Götgatan
  • Skottlossning i guldbutik
  • SLs automater fungerar dåligt
Är det någon som tänkt på hur det känns för mig att behöva flytta hem till en stad med otydliga biljettautomater där knapparna placerats ologiskt?

Kosovo och världspolitiken

Jag har insett att det inte står mycket om vad som pågår i Kosovo i svenska media. Här är det en ständig rapportering från förhandlingsprocessen, men sällan något speciellt intressant eller substantiellt (kan man säga så eller håller jag på att bli en ny Britt Ekland?) Denna artikel av Humphrey Hawksley tycker jag ändå fångar en hel del relevant:

"It's almost nine years since NATO air strikes freed Kosovar Albanians from Serbian control, yet the official status of the province is still undecided. A deadline of Dec. 10 has been set for the diplomatic process to deliver. It's expected to fail, after which Kosovo's semi-autonomous government says it will make a unilateral declaration of independence.

While Kosovo was a defining issue of post-Cold War global leadership, there is now a gaping silence from all global powers - except Russia - on an acceptable way forward. Kosovo's two million citizens interpret this as a signal that the United States and much of Europe would support its independence.

Kosovo, therefore, is in danger of falling victim to the type of opaque diplomacy that has been behind some of the gravest global conflicts. One of the more recent is Saddam Hussein's belief that the United States would not object to Iraq's 1991 invasion of Kuwait.

Too much is at stake for international policy to be misread again. The West must declare clearly what it will or will not do if Kosovo declares independence, and it must avoid enveloping Kosovo in a clash with Russia.

Since the NATO intervention in 1999, the United Nations has administered Kosovo. Stability remains underwritten by a 16,000-strong international force, and apart from a surge of anti-Serb unrest in 2004 and sporadic ethnic attacks, Kosovo is seen as an intervention success story.

In January, the UN special envoy, Martti Ahtisaari, put forward proposals that would allow Kosovo official separation from Serbia. He deliberately avoided using words such as "independence" or "sovereignty." The new nation would be monitored by the European Union and the international military force would stay. In many respects, it would be similar to the status quo.

Serbia rejected the proposals, saying it would never accept Kosovo's separation. Russia gave this its full support.

Serbia insists that it should not be punished for the atrocities of a former dictator. The brutality of the 1990s was carried out under the regime of Slobodan Milosevic, they say; Serbia is now a democracy and the issue should end there.

Russia's blunt declaration, however, has taken the question of Kosovo's status to a higher level. What began as a humanitarian mission to stop ethnic-cleansing has become part of a new balance of power in Europe. Kosovo's future is linked to the Czech and Polish missile defense-shield dispute, energy supplies, and a basket of issues on which a revitalized Kremlin is testing the will of the European Union and the United States.

Should Kosovo declare independence, it would almost certainly not be recognized by the UN because of a veto by Russia in the Security Council. The entire EU is unlikely to accept Kosovo's independence because of opposition from governments in Greece, Cyprus, Romania and others. Without UN or EU recognition, the new Kosovo might have less legitimacy than the present one.

Opinion polls have found that more and more Serbs are questioning where their future lies. At present, they are split 50-50 between Russia and the EU. But, increasingly, Moscow is seen to be delivering more than Brussels, particularly by way of security and a sense of belonging.

A new illegal Serb militia group is reported to be mobilizing to protect Kosovo's 100,000 Serbs, should independence be declared. It calls itself Tsar Lazar after the hero of an epic Serbian poem about reclaiming Kosovo. In Kosovo itself, the banned Albanian National Army recruits members to fight the Serb militia. What's new is that one of these insurgent groups believes their ultimate backer is Moscow, and the other Washington.

Ironically though, both Kosovo and Serbia are embryonic democracies, with an immediate goal to join the EU. That alone would make sovereignty increasingly irrelevant.

Kosovo's argument that it cannot clear the litter and fix the roads without independence is nonsense. It is, in essence, facing the choice of whether it wants to resemble the bloodied Palestinian territories or glittering Taiwan.

Serbia, too, must decide whether it wants to end up as a client state of an authoritarian Russia or sign on to the democratic values entrenched within the European Union.

It is time for politicians in both Serbia and Kosovo to lead their people away from the contentious issue of independence. The West must also send an unequivocal message that the way forward is to deliver not nationalistic symbolism but good governance.

The legitimacy of both Serbia and Kosovo will come not from their ability to protect historical legends, but to provide health, education and a thriving economy for their citizens."


Anfall är bästa försvar

Om inte mitt tidigare inlägg om Prishtinas fördelar fått er att söka något av jobben som jag tipsat om, så kan jag säga att det i varje fall är väldigt lugnt och säkert här. Mediebilden av Kosovo har inte direkt varit rättvisande. Och ska man gå på den, så rekommenderar jag alla att lämna Sverige med första bästa plan. Här kommer några axplock ur senaste veckornas rubriker:
Ja, listan kan göras än längre. Birgit Friggebo hävdade ju på sin tid att  det  "uppenbarligen finns någon tradition eller någonting annat som gör att kosovoalbaner är mer benägna att snatta och stjäla cyklar och tvätt", men jag är själv överlycklig över att inte behöva bo granne med en massa knäppa livsfarliga svenskar. Jag föredrar de vänliga kosovarerna.

Om sex veckor

... exakt sitter jag på planet hem. Är mycket nöjd över att på ett lätt och smidigt sätt ha kunnat byta mitt hemresedatum från fredag till onsdag. Bitter och härdad av livets outgrundliga komplikationer som jag är blev jag förvånad över att ett litet mail till Austrian räckte och så var det klart. Jag hoppas att alla inte hunnit fly Stockholm då, utan att någon är kvar och hinner underhålla mig under torsdagen och fredagen. Dessutom tänkte jag vara i Stockholm första veckan av det nya året.


Civilisationens ljus

Det är betryggande att kunna läsa att civilisationens ljus ännu lyser över er där hemma i gamla Sverige. Alla kanske inte är så intresserade av det där med kulturmiljö, men nu har länsrätten gett Länsstyrelsen i Stockholm på pälsen för att de hävde byggnadsminnesförklaringen av Swartlings ridskola. Inte för att jag är speciellt insatt i byggnadens väl och ve, men om man lättvindigt kan snacka bort ett skydd som är tänkt att vara långsiktigt, så är det ju ingen idé att försöka skydda kulturmiljöerna alls. Det är så himla typiskt att någon köper ett byggnadsminne, planerar för att riva det och sen när man inte får det så hävdar man att det blir för dyrt och att man inte får plats på tomten osv osv. Som om man inte visste det från början. Så går det när en massa gamla gubbar som inget förstår snackar ihop sig en med andra gubbar som vill tjäna pengar.

Musikhögskolans rektor försöker blanda ihop korten så gott han kan. "Vi har haft ett massivt stöd för att bygga en ny musikhögskola. Vår nuvarande situation är helt ohållbar både ur arbetssynpunkt och arbetsmiljösynpunkt. Våra nuvarande lokaler är utslitna." Det har han ju säkert helt rätt i, men det har ju inget med byggnadsminnet att göra att deras gamla hus är dåligt. Gött också att de fick tryckt till Per Unckel, som inte alls har fattat att tanken är att han ska ta ett lite bredare ansvar som landshövding och borde lämna sina partipolitiska påhitt bakom sig. Unckel valde dessutom att köra över sin egen fackkompetens inom Länsstyrelsen när beslutet togs tidigare i år. Fin och lyhörd kille! Riksantikvarieämbetets överklagande går däremot från klarhet till klarhet. "Men min övertygelse är att klokheten segrar till sist" sa musikhögskolerektorn. Jag, från min horisont, gläds åt att klokheten redan nu har segrat.

Kom hit och jobba 2

För er som inte kände så mycket för att jobba som fältkoordinator för Kvinna till Kvinna, men ändå är helsugna på att jobba ett år i charmiga Kosovo kommer en ny chans, denna gången inom ESDPs mission. Välj och vraka bland ett fyrtiotal tjänster som rörmokare, sjukvårdare, IT-tjänsteman, HR-person eller "WSU Logistics, Supply and Procurement Officer", vad det nu är. Tjänsterna finns på Räddningsverkets hemsida och verkar vara synnerligen välbetalda.

Why do you always look so nervous?

"Varför ser du alltid så nervös ut när du handlar här?" frågar kvinnan i kassan på Viva (under moskén ni vet). Vad svarar man på det? "Du kunde ju le lite åtminstone" fortsätter hon. Jag är inte nervös förklarar jag, men kanske ger jag ett något förvirrat intryck när jag irrar runt i gångarna på jakt efter saker som de i varje fall varannan gång inte har, trots att affären är stor. Curry, tvättlina, konservöppnare... Idag var det lagerblad. "Det har vi inte för vi använder inte det. Du kan ta några andra blad i soppan, det går lika bra." Jag förklarar att det nog är ändå blir godare med lagerblad än exvis eklöv och att jag kanske brukar se trött ut efter jobbet. "Varför då? Vi jobbar ju också." Just det och ni ser inte så j**la käcka ut själva. Fast det sa jag inte. Tänker att jag inte kommer att våga gå dit igen när jag är trött eller lite förkyld som idag. Framförallt kommer jag inte kunna gå dit i gummistövlar igen utan att bli nervös.

Mamma bloggar

image71Redan första kvällen fick vi uppleva Kosovo utan el och lagade mat och åt i stearinljusens sken. Mysigt! Det är inte fjärde advent ännu här nere, men adventsstaken kom väl till pass.

Igår följde jag Daniel till jobbet och träffade hans trevliga arbetskamrater, som bjöd på kaffe i kaféet på bottenvåningen.

Efter lunchen på en trevlig italiensk restaurang, åkte vi taxi med en kosovonorrman. Han hittade inte museet vi skulle till, så han fick skjutsa oss till centrum. Vi gick i en galleria och studerade gatulivet med folkdansuppträdande. Livat värre!

Nästa taxichaufför hittade inte hem till Daniel. Som tur var hade jag registrerat att lägenheten ligger intill stadsparken, så efter några varv runt parken hittade vi rätt.

På kvällen tog vi en promenad till Pjata, en annan bra restaurang. Sen började jag läsa Stieg Larssons andra bok och då var natten räddad!

Första gästerna i underbara Kosovo

Föräldrarna är på ett femdagarsbesök i vackra Kosovo, som idag emellertid kännetecknas av en grå grå himmel. Nu blir det turism i dagarna tre med start i eftermiddag. Med sig hade föräldrarna ett par knökfulla resväskor, så nu har mitt skafferi utökats med följande:

  • Bregott
  • Lingongrova
  • En hushållsost
  • Hembakta bullar
  • Hembakt chokladkaka
  • Smågodis
  • Sex paket lax
  • Tre paket halloumi
  • Två paket Löfbergs Lila pressokaffe
  • Tre paket Lapsang
  • Marabou mjölkchoklad
  • Ett storpack köttbullar

Glömde säkert något... Trevlig helg!


RSS 2.0