Daniels Kosovoblogg

Kosovos nya regering kommer inom kort att utropa självständighet. De säger sig ha kommit överens med EU om ett datum, som dock hålls hemligt, så naturligtvis spekuleras det vitt och brett, men det verkar bli någon gång mellan mitten av februari och början av mars. Ett antal datum är viktiga hållpunkter:

3 februari hålls andra omgången i Serbiens presidentval och EU vill verkligen inte att UDI (Unilateral Declaration of Independence) kommer före dess, eftersom det kan gynna högernationalisten Nikolic framför EU-förespråkaren Tadic.
6 februari samlas det nyvalda kosovariska parlamentet och vissa tror att man direkt utropar självständighet, eller i varje fall avslöjar datumet då.
6-18 februari förväntas EU ge grönt ljus för en 1800 personer stark mission inom rättsområdet, som ska underlätta övergången till självstyre. EU kan också besluta att starta upp en civil administration som tar över efter UNMIK, men hoppas först på Ban Ki-moons välsignelse nu när inte Säkerhetsrådet kan ge det mandat de skulle behöva.
18 februari. Utrikesministermöte i Bryssel. Med UDI ett par dagar före - 15e kanske - så kan de på mötet diskutera när olika länder tänker sig erkänna Kosovo.
Början av mars. Vissa hoppas att det ska dröja så länge, så att alla EU-länder kommit så långt att den nya staten kan erkännas inom kort av medlemsländerna. Spanien, Cypern och Rumänien tvekar tydligen fortfarande sägs det.

Nu när jag är frisk igen (i princip - hostar och har dålig lungkapacitet) så ska jag försöka rapportera lite mer från världen utanför min lägenhet. Inte för att jag tänkte ta steget längre än över gatan. Natten till måndagen blåste det för ovanlighetens skull kraftigt i Prishtina. Annars ligger mest dimman som ett lock över sänkan och håller effektivt kvar alla dieselavgaser från bilarna, brunkolsångor från Obeliq och vedeldningsrök från småhusen på gatan. Under en av mina sjukdagar bestämde jag mig för att vädra ut den unkenhet som ofrånkomligen infinner sig i en lägenhet helt utan genomtänkt ventilation, vilket fick som enda konsekvens att jag fick sova i ett rum som upplevdes som helt rökfyllt.

Kom till saken! OK. I morse hade nattens kraftiga vindar gått hårt åt bygget mittemot och ett av fönstren var på god väg ner från sjätte våningen. Nu ikväll är det helt borta, men jag tror och hoppas innerligt att ingen hann få det i huvudet. Och som ni ser, så verkar min tidigare rädsla att snart få nya grannar som stirrar ner på mig och min balkong något överdriven.

För er som inte har kunnat hålla er, kommer nu upplösningen på gårdagens stora frågeställning. Det måste bedömas som bortom allt rimligt tvivel att det är kråkor vi talar om. Enligt Wikipedia står det till på följande sätt:

"Under fortplantningstiden lever kråkorna parvis, vid andra tider av året ofta i flock. [---] Arten kråka är sällskaplig och begåvad, både kroppsligt och till förståndet. Synen, hörseln och luktsinnet är skarpa. Under förmiddagarna söker kråkan energiskt sin föda och letar igenom alla ställen där det kan finnas byte. Mitt på dagen vilar den sig, men under eftermiddagen är den åter ute på spaning. Framåt kvällen samlas traktens kråkor och tillbringar natten i någon lund eller skog. Kråkan är mycket vaksam, särskilt om den är utsatt för förföljelse. Rovfåglar undgår sällan dess uppmärksamhet och förföljs under höga skrik. När en kråka av denna anledning eller vid någon fara ger ifrån sig sitt läte samlas alla kråkor som finns inom hörhåll. Kråkan har en mycket varierad kost. Den innehåller till exempel döda djurkroppar, sniglar, insekter, frukt, köksväxter, groende eller mogen säd, småfåglar, smärre däggdjur, fisk och ägg."

Sitter och väntar ut de sista minuterna innan klockan blir 17.30. Som om det skulle spela någon roll när jag trillade in fem i tolv. Allmänbelysningen är väldigt begränsad, så kontoret vilar i något slags skumrask och de nya skrivbordslamporna (halleluja) har ännu inga glödlampor, så det är svårt att läsa mina papper. En av dessa få dagar utan dimma är utsikten från kontoret fantastisk och solnedgången alldeles illröd. Över detta kommer gigantiska svärmar av svarta fåglar, som närmast för tankarna till Hitchcock. Jag tror att det är kråkor som under dagen varit ute på fälten utanför staden och käkat och som nu kommer tillbaka i skymningen. Frågan om svarta fåglar och Kosovo är dock något förvirrande. Kosovo Polje, ett gammalt slagfält utanför Prishtina, betyder tydligen trastfältet på serbiska, men det var länge sedan trastar var vanliga här, har jag för mig. Sen använder ju kosovoalbanerna gärna Albaniens flagga med den svarta tvehövdade örnen, fast jag är ändå såpass skärpt att jag inser att det inte är örnar som invaderar staden. Nej, det är nog kråkor ändå. Ska bli intressant och se om de har en egen flagga att komma med nu när självständigheten står för dörren. Kanske kunde de bara byta ut örnen mot en kråka?

Nu är klockan 17.30.

Eftersom jag nu är såpass frisk att jag inte längre sover eller yrar bort dagarna, kände jag att jag idag behövde utöka mina nöjen hemma i lägenheten från att enbart läsa, dricka te, titta på teve och dumsurfa. Därför bestämde jag mig för att inviga badkaret. Ganska snart visade det sig att varmvattenberedaren (som jag förutseende nog ändå hade satt på max) inte hade mer vatten än till att fylla karet till hälften. Jag lade mig ändå i badet och badade så gott det gick och försökte räkna ut en lösning, men det gick inget vidare. Det bästa jag kom på var att köpa en stor frigolitskiva och figurskära den så att man kan täcka det varma vattnet, vänta 2,5 timmar eller vad det kan ta att värma vattnet igen och sen fylla på resten. Men då måste jag bli lika sjuk igen för att ha tid med så långa välplanerade bad. Någon annan som har en bättre idé?

Idag har jag fått mina två sista antibiokasprutor i rumpan och imorgon går jag över på tablettintag. Jag bloggar just nu halvliggandes i soffan för bästa möjliga skinkkomfort. Jag tänkte inte rapportera och hostfrekvens eller den exakta gröngula nyansen på mitt slem, utan nöjer mig med att konstatera att febern tycks vara ett avslutat kapitel, att jag är piggare, har allt större aptit, är mer positiv och att det mesta pekar i rätt riktning. Åter på jobbet på måndag tror jag.

På måndag verkar också självständighetstemperaturen stiga något. Serbien går till presidentval i helgen (första omgången) och den nye kosovariske premiärministern säger att efter valet dröjer inte UDI länge. Det är ju lite av att ropa varg, men men, jag ska inte säga något. Någon gång måste det ju bli. DNs senaste artikel om Kosovo läser du förresten här.

Solen har också tittat fram över Prishtina och ger en föraning om att våren kan bli något mer gemytlig än vintern varit hittills. Det dröjer nog ett tag dock innan det är vår på riktigt. Trevlig helg!

Usama är min läkare på FN-kliniken. Igår kom han på att jag nog hade en begynnande inflammation på ena lungan, men jag är skeptisk. Jag är snart frisk känner jag. "Det är för att jag intuitivt gav dig antibiotika redan förra veckan" säger Usama. "Det är för att jag legat hemma med feber i åtta dagar", säger jag, "du vet ju inte om det är ett virus ens". Så sedan igår måste jag var tolfte timma, dvs morgon och kväll, ta en taxi till kliniken och få ett tuffare antibiotikum injicerat i rumpan. Detta upprör mig eftersom jag hellre ligger i min säng vid de tidpunkterna. Dumt att ta slut på sina krafter genom att åka skytteltrafik till kliniken och sen gå omkring och vara öm i ryggen.

Imorse fick jag dock lämna lite blodprover till slut (märk väl att de inte behövde finnas som grund för beslut om vulgoantibiotikan). När provsvaren kommit kan Dr Usama möjligen diskutera att ge mig tabletter istället, men det är tydligen inte alls lika bra. Konstigt att det funkar i Sverige.

Även vädret är på bättringsvägen. Den senaste veckan har dimman legat tjock över Prishtina, men idag har solen tittat fram om min utsikt över staden är tillbaka. Det var allt från Daniels sjukdomsblogg.

Linda Skugge har i en välskriven och djuplodande krönika i Expressen slagit fast att "Alla som mår dåligt har för mycket tid".

Lindas bästa tips är att "inte låtsas om att man har feber, att ta fajten mot viruset genom att ignorera den. Att helt enkelt förklara krig mot febern genom att inte låtsas om den. Då brukar den ge sig av. Sitt upp och sov så att snoret inte blir bakteriell infektion. Stå upp och gå på dagarna. Gå ut."

Jag är ju själv ett levande (känns inte så) bevis på att hon har rätt. Eftersom jag är både lat och dum, så trodde jag att jag skulle vila och dricka mycket vätska och så ligger jag här för sjätte dagen nu! Det har dock börjat gå i rätt riktning nu.

Så mycket feber hade jag igår kväll. Jag hann nätt och jämnt landa och arbeta en dag innan jag blev sjuk, därför har mitt liv varit helt innehållslöst och jag har inte haft något att blogga om. Gårdagens stora händelse var en fem minuters promenad till affären. Idag slog jag på stort och tog taxi till FN-kliniken, så nu äter jag penicillin och ska snart vara på benen igen. De verkar något mer pigga på att skriva ut antibiotika här nere. Jag hade liknande symptom i mars och då tog det tre veckor innan jag fick penicillin.