Daniels Kosovoblogg

Usama är min läkare på FN-kliniken. Igår kom han på att jag nog hade en begynnande inflammation på ena lungan, men jag är skeptisk. Jag är snart frisk känner jag. "Det är för att jag intuitivt gav dig antibiotika redan förra veckan" säger Usama. "Det är för att jag legat hemma med feber i åtta dagar", säger jag, "du vet ju inte om det är ett virus ens". Så sedan igår måste jag var tolfte timma, dvs morgon och kväll, ta en taxi till kliniken och få ett tuffare antibiotikum injicerat i rumpan. Detta upprör mig eftersom jag hellre ligger i min säng vid de tidpunkterna. Dumt att ta slut på sina krafter genom att åka skytteltrafik till kliniken och sen gå omkring och vara öm i ryggen.

Imorse fick jag dock lämna lite blodprover till slut (märk väl att de inte behövde finnas som grund för beslut om vulgoantibiotikan). När provsvaren kommit kan Dr Usama möjligen diskutera att ge mig tabletter istället, men det är tydligen inte alls lika bra. Konstigt att det funkar i Sverige.

Även vädret är på bättringsvägen. Den senaste veckan har dimman legat tjock över Prishtina, men idag har solen tittat fram om min utsikt över staden är tillbaka. Det var allt från Daniels sjukdomsblogg.