Shqipëria - örnarnas land
Det är nu mindre än sex veckor kvar tills jag packar ihop Kosovokappsäcken för gott, så i ett sista desperat försök att uppleva Balkan blev det fyra dagars långhelg i Albanien. Eftersom vägarna på Balkan i allmänhet - och Albanien i synnerhet - lämnar mycket att önska, så flög vi propellerplan direkt till Tirana.
T.v. Ja! Arkitekturen i Albanien är minst lika fantasifull som den i Kosovo. Denna restaurang är bland de första byggnaderna man ser när man väl lämnat flygplatsen, som är helt ny och lika flott som i vilket rikt och utvecklat land som helst.
T.h. Kanske inte den mest välvilliga vyn över Tirana, men tyvärr ganska representativ. Tänk då bort alla färgerna på husen och vips är vi tillbaka i Tirana för tjugo år sedan.
T.v. De färgglada fasaderna är nämligen ett resultat av att konstnären Edi Rama valdes till borgmästare år 2000 och drog i gång projekt med grafiska färgglada motiv över då betonggrå fasader.
T.h. Lite fin kommunistisk kampmosaik på Nationalhistoriska Museet.
Efter en dag i Tirana hyrde vi bil och åkte söderut förbi hamnstaden Durrës och Albaniens Benidorm - Vlora - med sikte på de omtalade pärlorna långt i söder, Saranda och Gjirokastër. Och som synes kan det vara vackert även i Albanien. Men huvudvägen längs kusten, den som alla hade sagt skulle vara dålig, den var, ja, dålig.
Bitvis gick det i 25 km/h, så när det hade mörknat gav vi upp förhoppningarna att nå Saranda och började leta hotell. Vår guidebok rekommenderade detta (nere t v). Märk väl att någon bosatt sig i ruinen. Längst nere till höger i bilden ser man att det är tänt.
Lite längre söderut hittade vi Himara och ett helt ok hotell med utsikt över Adriatiska havet. Möjligen var restaurangen inte fullt så ok, eftersom min middag kom i retur och jag blev sängliggande en bra bit in på lördagen och vid det laget började det bli sent att åka ännu längre söderut, så vi vände om norrut.
Söndagskörningen gick bra, så före flyget hem, hann vi med en tur till Kruja (till höger), hemort för nationalhjälten nummer ett, Gjergj Kastrioti Skenderbeg, vackert beläget högt uppe i bergen ovanför flygplatsen och med en fin restaurerad çarshia och en hårt rekonstruerad borg, som verkar ha utraderat det mesta av historia som kan ha funnits tidigare. Efteråt kändes det otänkbart att ha levt femton månader i Kosovo utan att besöka Skenderbegs hemort.
T.v. Ja! Arkitekturen i Albanien är minst lika fantasifull som den i Kosovo. Denna restaurang är bland de första byggnaderna man ser när man väl lämnat flygplatsen, som är helt ny och lika flott som i vilket rikt och utvecklat land som helst.
T.h. Kanske inte den mest välvilliga vyn över Tirana, men tyvärr ganska representativ. Tänk då bort alla färgerna på husen och vips är vi tillbaka i Tirana för tjugo år sedan.
T.v. De färgglada fasaderna är nämligen ett resultat av att konstnären Edi Rama valdes till borgmästare år 2000 och drog i gång projekt med grafiska färgglada motiv över då betonggrå fasader.
T.h. Lite fin kommunistisk kampmosaik på Nationalhistoriska Museet.
Efter en dag i Tirana hyrde vi bil och åkte söderut förbi hamnstaden Durrës och Albaniens Benidorm - Vlora - med sikte på de omtalade pärlorna långt i söder, Saranda och Gjirokastër. Och som synes kan det vara vackert även i Albanien. Men huvudvägen längs kusten, den som alla hade sagt skulle vara dålig, den var, ja, dålig.
Bitvis gick det i 25 km/h, så när det hade mörknat gav vi upp förhoppningarna att nå Saranda och började leta hotell. Vår guidebok rekommenderade detta (nere t v). Märk väl att någon bosatt sig i ruinen. Längst nere till höger i bilden ser man att det är tänt.
Lite längre söderut hittade vi Himara och ett helt ok hotell med utsikt över Adriatiska havet. Möjligen var restaurangen inte fullt så ok, eftersom min middag kom i retur och jag blev sängliggande en bra bit in på lördagen och vid det laget började det bli sent att åka ännu längre söderut, så vi vände om norrut.
Söndagskörningen gick bra, så före flyget hem, hann vi med en tur till Kruja (till höger), hemort för nationalhjälten nummer ett, Gjergj Kastrioti Skenderbeg, vackert beläget högt uppe i bergen ovanför flygplatsen och med en fin restaurerad çarshia och en hårt rekonstruerad borg, som verkar ha utraderat det mesta av historia som kan ha funnits tidigare. Efteråt kändes det otänkbart att ha levt femton månader i Kosovo utan att besöka Skenderbegs hemort.
Kommentarer
Postat av: S
Insidan är inte allt! Tänk vad mycket trevligare det blir med lite färgglad kosmetika. Det viktiga är ju inte att VARA 1 million dollar utan att SE UT som 1 millon dollar. Kanske borgmästaren ändå köra ett varv till med rollern innan det målet är nått?
Postat av: Daniel
Jag försöker skrika LESS IS MORE LESS IS MORE så snart jag får tillfälle, men det är för döva öron.
Postat av: S
De kanske bara försöker hänga med. LESS IS A BORE, remember?
Trackback
