Daniels Kosovoblogg

I Kosovo och framförallt Prishtina byggs det överallt och hela tiden. Mina kvarter alldeles intill det gamla Prishtina är inget undantag och det är inte mycket kvar av det gamla, snart inget alls. Det är inte bara trist för att ett stycke kulturhistoria försvinner och en hel stadsdels karaktär försvinner och förändras, de smala gatorna har inte kapacitet för tiovåningshus och de som bor kvar i små hus kring gröna gårdar får sitt solljus skymt av grannarna och tusen ögon som tittar ner på dem.

Å andra sidan kanske jag bara är grinig och missar det geniala. I själva verket kanske de bygger det som om trettio år kommer att vara Prishtinas SoFo. Det kommer att bli superurbant med ett integrerat gatunät, hög täthet och en stor variation av boendetyper, -storlekar och prisklasser. Stadsdelen är mixad med insprängda arbetsplatser, skolor, moskéer, islamcentrum och teater. I princip varje byggnad har en butikslokal i bottenvåningen. Idag är det små matbutiker överallt, som det inte på långa vägar finns tillräckligt med kunder till, men när ekonomin väl kommit på fötter och en växande medelklass vill konsumera stadsliv kan det istället växa fram secondhand- och designbutiker bredvid hippa caféer och barer. När de redan nu ljummet religiösa kosovarerna helt förkastat det där med opium för folket, kan de gamla moskéerna byggas om till nattklubbar och spaanläggningar. Varför är jag så negativ till denna underbara framtid?


Rruga Gustav Majer                                              Södermalm