Fina Prishtina - Kosovarisk arkitektur IV
Min syster har hintat om att jag nog borde sälja in Kosovo lite bättre om jag ska lyckas lura någon att söka jobb här. Det är ganska lätt att ironisera över det här stället, men det finns massor med toppenfint som synes nedan. Min ena kollega Rudi brukar introducera mig som "en svensk med lika cynisk humor som en kosovar" och jag har på något sätt uppfattat det som positivt. Man brukar ju gilla sina likar. Några andra kollegor tycker att jag klankar ner på Kosovo genom att vara ironisk hela tiden, men jag förklarar att det är livet och verkligheten här som är ironisk - och mina kommentarer bara en spegling av detta.
Fina Prishtina tar sig uttryck dels genom att det finns några godbitar. Prishtina var bara hälften så stort som idag på 1990-talet och före andra världskriget bara en liten by, så kulturarvet är koncentrerat i en liten del av staden. Här finns ett par moskéer, några äldre bostadshus, varav ett är omgjort till ett charmigt etnologiskt museum med den lilla skalan personliga bemötande. Lite spontant är det någon i personalen som visar runt. Intill finns en gammal hamam, som Kulturarv utan gränser håller på och restaurerar.
Kulturlivet är inte vidlyftigt, men inte heller obefintligt. Nationalteatern (på bilden) var bl a värd för en internationell teaterfestival för ett par veckor sedan och teatern, liksom det allra mesta, ligger inte mer än tio minuter hemifrån. Dodona dockteater och konstgalleriet ligger alldeles runt knuten. Det har haft en arkitekttävling om en ny operabyggnad och ja, nu är det ju lätt att smittas av ironin i detta, men det är klart att man undrar om det är rätt prioriterade skattepengar i ett land som helt saknar rening av avloppsvattnet och är ganska begränsat vad gäller samhällsservice.
"Birdshit Avenue" är måhända inte något speciellt säljande smeknamn på denna allé, men man ska inte döma hunden efter håren. Prishtinas eget husdjur korparna brukar samlas i trädtopparna och resten kan ni räkna ut själva. På denna gata ligger dock den största koncentrationen av barer och kaféer och ser ni inredningen så kunde ju kaféet på bilden legat på Söder eller vid Långgatorna. Prishtina har dessutom fantastiskt kaffe. Minsta qebaptore, kebabhak, har en espressomaskin och de misslyckas aldrig med sin makiato.
För vänner av svensk natur så finns Gërmia-skogen med ek och bok som en fantastisk tillgång för söndagspromenader. City kan ju inte räknas som grönt direkt, men en och annan björk finns insprängd på gårdarna som en liten vink till varje svenskt hjärta. Och stadsparken är inte så dum den heller.
En av Prishtinas kanske allra största tillgångar för den med lite intresse, är en stor samling av egensinnig modernistisk arkitektur. Milosevics styre under 90-talet var inte direkt välgörande för varken det kosovoalbanska samhället, ekonomin eller stadsutvecklingen i Prishtina. Kommunisttiden och Tito är det få som har något ont att säga om. Författningen från 1974 garanterade Kosovo en viss grad av självständighet inom Jugoslavien och man ville bygga en provinshuvudstad av byn Prishtina. Grand Hotel, stadion, inomhusarenan och centrala bostadskvarter är alla resultat av en medveten modernistisk stadsplanering, som tyvärr till stor del har fått förfalla. Universitetsbiblioteket på bilden ligger i vad som kunde varit en grön lunga och har en väldigt egen karaktär med betongboxar täckta av ett metalliskt kamoflagenät och krönta av plastkupoler. Ja, ni märker ju själva. Det är bara att boka en biljett och packa väskan!
Fina Prishtina tar sig uttryck dels genom att det finns några godbitar. Prishtina var bara hälften så stort som idag på 1990-talet och före andra världskriget bara en liten by, så kulturarvet är koncentrerat i en liten del av staden. Här finns ett par moskéer, några äldre bostadshus, varav ett är omgjort till ett charmigt etnologiskt museum med den lilla skalan personliga bemötande. Lite spontant är det någon i personalen som visar runt. Intill finns en gammal hamam, som Kulturarv utan gränser håller på och restaurerar.Kulturlivet är inte vidlyftigt, men inte heller obefintligt. Nationalteatern (på bilden) var bl a värd för en internationell teaterfestival för ett par veckor sedan och teatern, liksom det allra mesta, ligger inte mer än tio minuter hemifrån. Dodona dockteater och konstgalleriet ligger alldeles runt knuten. Det har haft en arkitekttävling om en ny operabyggnad och ja, nu är det ju lätt att smittas av ironin i detta, men det är klart att man undrar om det är rätt prioriterade skattepengar i ett land som helt saknar rening av avloppsvattnet och är ganska begränsat vad gäller samhällsservice."Birdshit Avenue" är måhända inte något speciellt säljande smeknamn på denna allé, men man ska inte döma hunden efter håren. Prishtinas eget husdjur korparna brukar samlas i trädtopparna och resten kan ni räkna ut själva. På denna gata ligger dock den största koncentrationen av barer och kaféer och ser ni inredningen så kunde ju kaféet på bilden legat på Söder eller vid Långgatorna. Prishtina har dessutom fantastiskt kaffe. Minsta qebaptore, kebabhak, har en espressomaskin och de misslyckas aldrig med sin makiato.För vänner av svensk natur så finns Gërmia-skogen med ek och bok som en fantastisk tillgång för söndagspromenader. City kan ju inte räknas som grönt direkt, men en och annan björk finns insprängd på gårdarna som en liten vink till varje svenskt hjärta. Och stadsparken är inte så dum den heller.En av Prishtinas kanske allra största tillgångar för den med lite intresse, är en stor samling av egensinnig modernistisk arkitektur. Milosevics styre under 90-talet var inte direkt välgörande för varken det kosovoalbanska samhället, ekonomin eller stadsutvecklingen i Prishtina. Kommunisttiden och Tito är det få som har något ont att säga om. Författningen från 1974 garanterade Kosovo en viss grad av självständighet inom Jugoslavien och man ville bygga en provinshuvudstad av byn Prishtina. Grand Hotel, stadion, inomhusarenan och centrala bostadskvarter är alla resultat av en medveten modernistisk stadsplanering, som tyvärr till stor del har fått förfalla. Universitetsbiblioteket på bilden ligger i vad som kunde varit en grön lunga och har en väldigt egen karaktär med betongboxar täckta av ett metalliskt kamoflagenät och krönta av plastkupoler. Ja, ni märker ju själva. Det är bara att boka en biljett och packa väskan!Kommentarer
Trackback
