Äntligen!
Nu tänker jag inte på att Doris Lessing fick Nobelpriset i litteratur, utan på att mitt flyttlass kommit från Sverige. Jag kan rekommendera alla att hålla sig så lång borta som möjligt från Kungsholms nästa gång ni ska flytta - hur många kommunikationsmissar och förseningar som helst och jag har bara haft fem olika personliga kontaktpersoner på vägen.
Själva lossningen blev också lite komplicerad. Själva grundförutsättningarna på plats är inte de bästa till att börja med, lervälling och ett stort hål i gatan, som någon försökt att markera med en lastpall. Dagen till ära bestämde sig någon för att barrikadera tillfarten till mitt hus med en kranbil och sen var det tre betongbilar som körde skytteltrafik till ett av byggena intill. (Mina grejer kom i den gråblå lastbilen.) Men det kosovariska flyttfolket, som till skillnad från de svenska dito, var snabba, trevliga och smarta och bar mina grejer igenom mataffären i bottenvåningen. Sen hade jag lite julafton med mina fjorton stora paket. Det är snart två månader sedan jag packade lådorna under stress, så det var idel överraskningar. Trots att jag gärna erkänner att jag prioriterade lite egendomligt, så är det inget som inte var trevligt att få plocka fram. Så nu är det höganässkålar, ittallaglas, ljuslyktor från Åhléns, coffeetableböcker och souvernirer från Chile lite här och var. Och femton par skor ungefär.
Lite julafton kan man säga att det är idag också. Ramadan är alltså över och imorgon är det bajram, som ur mitt perspektiv närmast kan beskrivas som juldagen, eftersom allt allt allt kommer att vara stängt. Och jag kommer väl att blogga sju gånger eller så.
Strapatser och umbäranden! Kanske blir det lite mer feng shui i livet, när ljuslyktorna nu börjar sprida sitt ombonade sken och nansolakanen fladdrar från gardinstängerna...
Ser fram emot de sju blogginläggen! Att läsa dem är ett mycket trevligt sätt att fly bort en stund från det hemska jobbsökeriet. Fast idag har jag faktiskt lyckats pränta ner ett par stycken som inte är så förfärliga så jag får nog känna mig lite nöjd.
Ser också fram emot blogginläggen. Jag ska visserligen åka till mina föräldrar i helgen, men i övriga fall vågar jag som längst röra mig ca 500 meter från hemmet (risk att jag inte kan ta mig hem annars pga att benen inte bär utan att det gör helvetiskt ont - så går jag ca 1 km/timma dessutom så allt tar sin tid)och då är alltid sådan här fantastiska information från omvärlden helt oövervinnerlig. Jag följer med spänning utvecklingen. Kommer sovenirerna från Chile skära sig med den nya soffan eller inte?
Grattis Daniel till dina grejer! Har du sett att jag har mailat några tygprover? Några kommer på posten, så glöm inte att kolla din post.
