Finns Göran?
Via min favoritblogg Badlands Hyena har jag idag fått upp ögonen för den kanske allra roligaste, Görans funderingar. Roligast för att den verkar vara på riktigt. En sexistisk inskränkt gubbe, som inte bryr sig ett skvatt om miljö eller samhälle, eftersom han har sin bil, sin båt och sina pengar att tänka på. Riktigt säker vågar jag inte vara. Det är för mycket öppet mål av det hela för att han inte ska vara ett skämt. Och är det ett skämt så bjuder jag gärna på att ha svalt det med hull och hår.
Några axplock:
Jag har sagt det förut och jag säger det igen. Så jävla märkvärdigt är det inte att framföra en buss. Visst, 50 människor bakom ryggen som ska förflyttas mellan A och B. Det kräver sin man. Eller kvinna. Men som sagt, så jävla märkvärdigt är det inte att köra buss. Sätt dig i en en lokalbuss i Stockholm och du kommer ibland att be för ditt liv. Så illa är det ibland ställt på bussförarfronten. Inte någonting kan övertyga mig om att det skulle bli bättre om samma idiot till förare får 800 spänn mer i bruttolön.
BMW:s modell 320d var länge med som ett lite billigare alternativ, men den kändes till sist för liten för min kropp. En ”riktig” miljöbil med etanol och såna där jobbiga grejer var aldrig ens med i matchen.
En av tjejerna, f´låt kvinnorna, är Anna Grönlund. Vår branschs frontsoldat. Eller generalska kanske. Men jag har tänkt på en sak. På alla bilder som publicerats på Anna så ler hon så fint. Alltid med klarrött läppstift och alltid med en passande röd klädensamble. En gentleman lägger märke till sånt. Någon måste ha berättat för Anna att hon klär i rött, men så busigt det skulle kännas om hon på nästa bild hade något chaufförsblått på sig. Eller rosa. Eller grönt. Eller vad som helst utom rött. Men för att inte bli anklagad för sexistiska påhopp eller nåt, så måste jag även säga att hennes företrädare klädde stålande fint i sin tråkiga byråkratgrå kostym som passade jättefint ihop med hans jämngrå och alldagliga utseende. Yrkesmässigt är dock båda utomordentligt pålästa och kunniga. Puh, det var nära, men jag tror jag redde upp det hela till sist med hedern i behåll och utan att vara elak mot någon.
Ska man skratta eller gråta?
Några axplock:
Jag har sagt det förut och jag säger det igen. Så jävla märkvärdigt är det inte att framföra en buss. Visst, 50 människor bakom ryggen som ska förflyttas mellan A och B. Det kräver sin man. Eller kvinna. Men som sagt, så jävla märkvärdigt är det inte att köra buss. Sätt dig i en en lokalbuss i Stockholm och du kommer ibland att be för ditt liv. Så illa är det ibland ställt på bussförarfronten. Inte någonting kan övertyga mig om att det skulle bli bättre om samma idiot till förare får 800 spänn mer i bruttolön.
BMW:s modell 320d var länge med som ett lite billigare alternativ, men den kändes till sist för liten för min kropp. En ”riktig” miljöbil med etanol och såna där jobbiga grejer var aldrig ens med i matchen.
En av tjejerna, f´låt kvinnorna, är Anna Grönlund. Vår branschs frontsoldat. Eller generalska kanske. Men jag har tänkt på en sak. På alla bilder som publicerats på Anna så ler hon så fint. Alltid med klarrött läppstift och alltid med en passande röd klädensamble. En gentleman lägger märke till sånt. Någon måste ha berättat för Anna att hon klär i rött, men så busigt det skulle kännas om hon på nästa bild hade något chaufförsblått på sig. Eller rosa. Eller grönt. Eller vad som helst utom rött. Men för att inte bli anklagad för sexistiska påhopp eller nåt, så måste jag även säga att hennes företrädare klädde stålande fint i sin tråkiga byråkratgrå kostym som passade jättefint ihop med hans jämngrå och alldagliga utseende. Yrkesmässigt är dock båda utomordentligt pålästa och kunniga. Puh, det var nära, men jag tror jag redde upp det hela till sist med hedern i behåll och utan att vara elak mot någon.
Ska man skratta eller gråta?
Kommentarer
Postat av: Vaileth
För några år sedan fick en fackbas sparken, ärendet var uppe i arbetsdomstolen, för att han sagt något i stil med grisarsle och idiot om sin arbetsgivare efter ett möte angående bussar eller T-banan i Stockholm. Men en arbetsgivare kan förtala sina anställda på en blogg. Det är verkligen arbetsgivarnas Sverige vi har numera. De har mer frihet än en anställd eftersom folk sällan vågar säga vad de tycker och tänker på arbetsplatserna sedan många år tillbaka. Arbetsgivare tittar t o m på folks bloggar om åsikter, och staten jagar bloggare som tjänar pengar trots att de är sjukskrivna. Med flera konstigheter som finns därute!
Ha det gott!
Trackback
