Sällskap i sängen
Det här lilla krypet hittade jag på väggen i sovrummet häromdagen. Lite sällskap är ju aldrig fel och husdjur kan ju vara trevliga, men jag hade då föredragit en hundvalp eller någon piffig biståndsbabe. Så nu lyfter jag noggrant på allt i min säng innan jag ska sova.
Face of the future
...mig själv förra året, tant, indier, eller sydoastasiat!
United colours of Prishtina - Kosovarisk arkitektur I
Vad SBK Prishtina sysslar med på dagarna är inte helt säkerställt. Ganska så säkert håller de inte på speciellt mycket med planering och bygglov och sånt krafs. Hade de formulerat en ledstjärna för arkitekturutvecklingen så hade det nog varit "extra allt". Så många våningar som möjligt, så mycket färg som möjligt och så många adderade byggnadselement som man bara kan få plats med i varje enskilt projekt. Färg och form. Färg och form. Om man tycker att arkitekturscenen hemmavid är lite tam och inte speciellt tillåtande, så kan jag säga att det inte direkt upplevs som ett problem från den här horisonten. Kollaget nedan får inleda bloggföljetongen om modern kosovarisk arkitektur och stadsbyggnad. Klicka för förstoring!
Explosion i natt
Tydligen var det en explosion i centrala Prishtina i natt. Jag låg dock hemma och försökte somna vid den tiden och mår prima. Läs mer på dn.seInternet hemma
Om någon annan än jag skulle vara intresserad av vad som händer politiskt med Kosovo, så är International Crisis Groups rapporter väldigt bra och inte så svårlästa. De ger också varje månad ut Crisis Watch, som sammanfattar den aktuella situationen på en mängd platser över världen.
Glömde för övrigt att lägga med en bild på själva huset jag bor i numera. Det är ju som lustigast utifrån, även om man kan bli lite förundrad över en och annan konstruktion på insidan med. Huset har bara fyra lägenheter och jag bor förstås i den gula ramen. Även kontoret är fyra trappor upp utan hiss, så jag behöver knappt någon annan träning. Det rivs och byggs nytt överallt och skalskillnaden mellan mitt hus och vår "grindstuga" i vitt är ingenting mot vad man ser på andra gator i området. Mer om kosovarisk arkitektur och stadsbyggnad en annan gång. Jag ser dock fram emot lite fler kommentarer till mitt förra inlägg redan nu.
Rruga Tringë Smajli 72
Så har jag då äntligen kunnat flytta in. Nu blev de ju inte helt klara idag heller, så de får komma och fixa lite detaljer i helgen. Och jag fick börja med att byggstäda - kändes det i varje fall som och trots dammsugning och dubbel våttorkning, så är de fortfarande en hel del stoft överallt.
Så här ser det i varje fall ut. Lite opersonligt än så länge, men det ska det bli ordning på på sikt. De vulgostora sofforna kändes inte alls så stora i möbelaffären och rummet utan möbler var så stort så stort, men nu tar de upp all pllats nästan. De stora frågetecknen till att börja med är matta och gardiner - två måsten för att mysa till soffhörnan, för att det ska sluta eka och för att jag inte ska ha så mycket insyn från grannarna mitt över gatan. Sofftyget blir den självklara utgångspunkten. Det ser lite lila ut, men är mer chokladbrunt.
Den andra bilden gör nog färgen mer rättvisa, vilket även gäller guldgardinerna, som ju inte kommer att få hänga länge till. Mattan lär ju kosta lite, så de kommer troligen att flytta med hem nån gång i framtiden och hemma har jag funderat lite på en grön, men då behöver jag bara komplettera med orange gardiner, så är 70-talet komplett. Blir det för trist med vit matta och vita gardiner? Rummet har tre balkongdörrar och fyra fönster, så väljer jag kulörta gardiner, blir det ganska mycket av den färgen. Vågar man blanda?
Det här är sovrummet, som jag hade tänkt att ha som extrarum, men det hade visst inte de som ställde dit möblerna, så det blev ganska trångt. Det fina är att man kan ligga och titta på stjärnorna genom takfönstren innan man somnar. Får se om jag orkar släpa över alla möblerna till...
...detta gröna och luftiga rum, som nu får bli klädförvaring, strykrum och hängatvättrum. Lagom till att min första gäst dyker upp, har de lovat att ställa dit en säng, så det är bara att komma hit. Och blir det fler så finns det ju soffa och plats i min säng.
Ja, vad ska man säga. Det är ett badrum.
Nu hoppas jag dock på kommentardebatt om inredningen. Det är ju fredag, släpp jobbet nu och hjälp mig tänka ut den bästa lösningen.
En månad i Kosovo
Idag har jag varit precis en månad i Kosovo och av en slump blir det även min första dag i nya lägenheten. De var överraskande nog inte klara igår, men det såg bra ut. Nu när jag ringde så hörde jag hammarslag i bakgrunden, vilket ju inte var så positivt. "Almost ready" bedyrade de dock. Imorgon blir det foton och jag hoppas att många är fredagsslöa på jobbet och har tid att tycka till lite om vad jag ska köpa för matta och gardiner mm.
Idag ska jag också klippa mig för första gången. Som synes på Istanbulbilden börjar det bli dags. Jag är livrädd för att klippa mig på utrikiska, men min kollega säger att han pratar bra anglisht och har jobbat på Toni & Guy i London.
Stambull, som albanerna säger
Liiiite nervös ska jag erkänna att jag blev när de sa vid incheckningen att jag inte hade någon biljett till Istanbul eftersom den inte var betald och hade avbokats. Det visade sig sen att även hotellet hade avbokat sig pga Marias fiffiga VisaElectron-kort. Allmänheten varnas härmed för denna lömska bankprodukt. Lyckligtvis fanns det platser i planet och de var inte tre gånger så dyra, utan bara 70 europengar dyrare, så allt ordnade sig till det bästa, eftersom jag dessutom - min vana trogen - hade varit på flygplatsen i god tid.
Sedan förlöpte helgen utan allvarligare incidenter. Moskéer, mosaiker, museer, palats, shopping, spårvagnar, basarer, barer, båtar, hamam och inte minst vädret var alla till stor belåtenhet. Jag kan verkligen rekommendera alla som inte varit där att ta en lite tripp dit. Trots att det bor 13 eller 25 miljoner (de är inte helt säkra på siffran exakt på miljonen) i staden, så är det lätt att ta sig runt och att hitta. Och oavsett om man känner för att nördturista från morgon till kväll, eller bara har lust att hänga på lite takterrassbarer och åka lite båt på Bosporen, så finns det att ösa ur.
Nu är jag dock tillbaka i den minst lika exotiska verkligheten i Prishtina. (Böneutroparen börjar i detta nu att vråla från grannmoskén.) Inflyttning i mitt nya hem blev försenad med två dagar till onsdag (vem hade någonsin kunnat tro något sådant?), men uppfylld av positiv energi från helgen låter jag mig inte bekommas. Glada nyheter är att de till slut har hämtat mitt flyttlass från Kransen och att jag idag har fått min driving authorisation, så i veckan tänkte jag åka biståndsjeep och storhandla vid någon av Prishtinas motsvarigheter till COOP forum. Tydligen finns det i denna upphovsrättslösa avkrok en möbelaffär som heter något i stil med IKEJA. Kanske kan jag inredningsshoppa lite också.
Rugova - vackrare än presidenten
(Pa forekommen anledning: klicka pa bilden sa blir den stor.)Imorgon flyger jag till Istanbul (man far ju forsoka halla nagorlunda jamna steg med Bildt) pa femdagarshelg. Att vi tillampar ortodoxa, muslimska och FN-helgdagar ar inte pa nagot satt negativt. Kanske hinner jag blogga lite fran hotellet sa att ni slipper oroa er over om jag har kul eller inte.
Livet pa distans
Sitter kvar pa jobbet pa fredag eftermiddag och forsoker ordna med mitt liv pa distans. Det gar ovantat bra i dessa moderna tider. Hittills har jag lyckats andra om min mobil till kontantkort (per tlf), be dem fakturera utlandssamtalen (mail) och be om autogiro for desamma (fax). Med lite pdf-er som man skriver ut och sen scannar in igen, gar det mesta att ordna verkar det. Nu forsoker jag ordna med eftersandning av post till Ajvalija (se bilderna som utlovades haromdan), men adressandring.se som ar sturska nog att lova svar inom 24h verkar tycka min fragor ar valdigt svara.
Har ar de, posten och tax-freebutiken.Nasta projekt blir att ordna med mitt lilla flyttlass hit ner via internetbank, fax och scannade blanketter. Som jag misstankte, verkar det bli till att byta lagenhet i Stockholm under hosten eller vintern, vilket ytterligare satter distanskapaciteten pa prov. Tror nog att det gar att ordna med byte och kontrakt harifran, men en flytt tvingar nog hem mig over en langhelg. Later ju inte sa trakigt i och for sig. Naja, det lar val forhoppningsvis droja lite till dess att det blir aktuellt.
Slutligen en liten marknadsundersokning. Vad ar bast, stora bilder eller sma som man far klicka pa? Kommentera!
Carl Bildt
Jag var inte sa langt borta, men pa ett lite absurt stalle i sondags, namligen Camp Victoria, dvs den svenska KFOR-basen i Ajvalija utanfor Prishtina. Dar at vi vafflor och handlade i tax-freeshopen. 6-7 euro for en flaska vodka ar ju inte sa dyrt, men jag holl mig till dajm. Hela denna helgjutna svenskenklav kandes riktigt bisarr och visste jag mer skulle det sakert finnas tusen galenskaper att beratta om. Det ar i alla fall klart att jag inte ar ensam om att gora slut pa skattepengar i Kosovo. Ska forsoka lagga upp en bild pa postkontoret inom kort i alla fall.
Idag blev det kallt och regnigt i Prishtina. Eftersom jag gick i bara skjortan igar, tankte jag att det rackte att utoka med ett lager klader till idag, men det blev allt for kallt i de tio graderna (enligt CNN - nagon termometer har jag inte). I mandags testade jag stans enda (?) indier, vilket gjort att jag och min mage matt sisadar sedan dess, sa jag ska nog ta det lite lugnt ikvall ocksa. Kanske far jag ga ut och ta en liten ol dock, jag maste ju lara kanna lite folk och kan inte bara vara hemma och oja mig.
Oja mig har jag gjort en hel del over mitt bostadssokande. Nu har jag till slut bestamt mig tror jag. Det kommer naturligtvis bilder och all info sa snart jag flyttat in och fatt internet och allt att funka. Da ska jag ocksa bli lite duktigare pa att maila och blogga och ska se till att kunna skajpa en massa. Ytterligare en dryg vecka far jag dock bo kvar hos min supervisor, eftersom lagenheten annu saknar golv, kok och badrum. Och mobler forstas. Imorgon ska jag skriva pa, betala och aka med och valja mobler.
