Daniels Kosovoblogg

Det är lördag eftermiddag och istället för att njuta av ledigheten har jag valt att frivilligt smita iväg till kontoret. Kan ju verka knasigt, men ute är det +35 och här finns det AC. Dessutom tänkte jag blogga och se om någon var ute på msn eller skype, men alla verkar ha roligare saker för sig. Därför tänkte jag skälla lite på alla och uppmana alla att:

• lägga in sig själva och mig på messenger och alltid vara online [email protected] Obs, inte samma som mejlen!
• skaffa skype och lägga till mig andersdanielandersson och alltid vara online
• kommentera mycket mer på bloggen. Det går inte bara att gratisläsa, jag vill ha något att läsa också

Som straff kommer jag inte att blogga på ett litet tag - tror jag. Imorgon åker jag till Ohrid i Makedonien för fem (!) dagars "visioning workshop". Känns väldigt kul att rivstarta på det viset, men jag undrar inte om det blir lite segt i längden. Vad ska vi göra alla dagarna? Nåja, det ska nog gå att döda lite tid. Staden och sjön lär vara oerhört vackra och världsarv dessutom, så det blir en utflykt helt i min smak. På hemvägen åker jag till Peja i västra Kosovo. Peja är en av de sex sekundärstäderna i Kosovo (efter Prishtina), som är våra samarbetskommuner. FN skriver alltid Peja/Pec i alla officiella papper, men så politiskt korrekt orkar jag inte vara, utan jag viker mig för majoritetssamhället. För den som försöker spana in mina resor i en atlas, så lär det vara de serbiska namnen som gäller.

Jag fortsätter att lästipsa. Dagens DN har en ledare om Kosovo (länk), som fångar mycket av våra diskussioner här nere. "Partition", att dela upp Kosovo enligt etniska gränser, är verkligen att öppna en pandoras ask. Det är ju tänkt att EU ska ta över efter UNMIK, men om det inte blir ett beslut i Säkerhetsrådet, så kommer EU:s närvaro vara utan ett riktigt mandat och det tror ingen kommer att underlätta samarbetet med den lokala administrationen.

Nu ska jag gå och titta på en lägenhet som jag hoppas mycket på. Huset är fint utifrån och takterrassen är stor. Igår pratade jag med ägarna, men de ville inte låta mig se den än på några dagar, men jag vill ha kollat före Makedonien. Det blir säkert en besvikelse nu när jag har så höga förväntningar.

... har gjort mig vansinnigt trött, så det blir inte mycket intressant idag. Imorgon flyttar jag ut från Gran Hotel, så jag ska passa på att använda nätet. Istället ska jag bo ett par dagar (?) hos min supervisor i väntan på att jag ska hitta en egen lya. Ikväll hann jag titta på några olika alternativ, men inget som jag blev spontant sugen på, så vi får se vad som dyker upp de närmsta dagarna. På söndag åker jag troligen med jobbet till Ochrid i Makedonien, så jag hoppas på framsteg senast på lördag.

Dagens bild visar tack och lov inte det kontoret jag arbetar på, utan UNMIKs administrationscentrum, där jag var idag och blev fotad för mitt ID-kort. Jag hoppas och tror att fängelsevaktartornen inte är nödvändiga för vardagsbestyren, men jag vågar mig inte på någon djupare analys. Mitt gnäll på FN, tycks inte alls vara relevant för Kosovo. Här funkar allt enkelt och smidigt. På 10 minuter var ID-brickan plastad och klar. För att inte riskera att skrämma ihjäl någon, så ska jag understryka att inga andra ministerier eller FN-organ ser ut på samma sätt. Kanske måste jag inom kort kontra med en bild på mitt kontor, som domineras av en stor solig takförsedd kaféaltan.

Så mycket väntan, så många mail, så mycket huvudlöst komplicerad administration, så många funderingar på hur det skulle bli och så många lådor med gammalt skräp att packa. Men nu är jag här! Bilden nedan visar utsikten från mitt hotellrum. Staden är just så galen och heterogen som jag hade tänkt mig. Trots att jag inte hade en aning om vad som väntade, så blev det ändå ungefär som jag hade tänkt.



Värmen slog emot mig när jag gick nedför trappan från planet, som en liten påminnelse om den sommar som aldrig blev i Sverige 2007. Trots att Prishtina sägs vara som Göteborg eller större, så är flygplatsen mer som Kalmar eller Säve - flåt Gothenburg City Airport! - och såna där tuber som man går i från gaten till planet verkar inte vara standard. Allt har fungerat enkelt och smidigt. En solig taxiresa genom centrala Stockholm kändes som ett schangtilt (stavning - hjälp mig någon av alla besserwissrar där ute!) avsked, 43kg (alltså 23kg övervikt) passerade check-in utan en kommentar (jag älskar reguljärflyg - gå och dö ryanair!), en timmes byte i Wien och jag hann ändå käka en pasta, alla väskorna kom med ända fram och väl ute i verkligheten stod en medarbetare på kontoret med en lapp med mitt namn. Äntligen får man vara med om detta klassiska mottagande! Som grädde på moset fick jag åka vit FN-jeep med UN tryckt i svarta bokstäver. Väl inne i stan, märks den internationella närvaron väldigt tydligt. Att just dessa jeepar syns från mitt hotellfönster beror dock på att UNMIK har sitt huvudkontor alldeles intill.



Grand Hotel Prishtina (nedan) är någon form av kvarleva från kommunistiska tidevarv och det känns som att jag är den enda gästen. Rummets inredning avslöjar på inget sätt att det finns wireless internet, vilket dock är anledningen till att dessa rader går att läsa. 19.00 mötte jag upp med mina nya kollegor/chefer Krystyna och Frank, tog en kosovarisk öl (helt ok) och gick sen och åt middag ihop. De gav ett väldigt trevligt första intryck och deras försäkran att kontoret är som en enda stor familj låter helt trovärdigt. Vet ännu inte alla vad jag ska jobba med, men ni lär få veta tids nog. Nu får det räcka för idag. Jag blir hämtad 8.30 för färd mot UN-Habitats kontor. Har blivit lovad en egen kontorsplats från första dagen, som ni med all säkerhet kommer att få se bild på inom kort. Natti natti!

...nästan i alla fall. Efter några dagar av kaos, börjar jag se slutet på allt packande och snart är det enda som återstår att städa av och ta mina väskor och låsa dörren till Lötmogatan 7 för sista gången (på länge?). Snart är det väl dags för datorn att plockas ner, så det blir det sista inlägget från svensk mark. 10:15 imorgon måndag lyfter planet från Arlanda. Jag är tillbaka med kosovariska nyheter så snart jag har lite tid och en uppkoppling.

Idag har de blivit klara med det sista pappersarbetet på huvudkontoret i Nairobi för att jag ska kunna resa på måndag. Så nu har de en hel arbetsdag på sig att ordna min biljett. Någon som tror att de hinner? Så oväntat att det skulle bli så stressigt på slutet när de bara haft fyra månader på sig att fixa all administration.

Apropå administration så vill Kungsholms att jag fyller i en lista med varenda pinal jag ska skicka dit inkl "uppskattat ersättningsvärde på denstinationsorten". Kan någon smart person berätta hur mycket ett par hm-kalsonger som jag tvättat sju gånger är värda i euro? Sen behöver jag hjälp med värdering av ytterligare några pryttlar.



Så här går det med packningen. Hinner jag på tre dagar? Pust, suck och stånk...

Jag är tillbaka i stan och vid datorn efter lite välbehövlig avkoppling och bortkoppling av hjärnan. Nu har jag bestämt att det blir avskedsdrink på fredagen. Det lutar åt att det blir på Landet, så att jag kan promota min del av stan in i det sista. Vem vet var jag bor när jag kommer hem igen?