Daniels Kosovoblogg

Så mycket väntan, så många mail, så mycket huvudlöst komplicerad administration, så många funderingar på hur det skulle bli och så många lådor med gammalt skräp att packa. Men nu är jag här! Bilden nedan visar utsikten från mitt hotellrum. Staden är just så galen och heterogen som jag hade tänkt mig. Trots att jag inte hade en aning om vad som väntade, så blev det ändå ungefär som jag hade tänkt.



Värmen slog emot mig när jag gick nedför trappan från planet, som en liten påminnelse om den sommar som aldrig blev i Sverige 2007. Trots att Prishtina sägs vara som Göteborg eller större, så är flygplatsen mer som Kalmar eller Säve - flåt Gothenburg City Airport! - och såna där tuber som man går i från gaten till planet verkar inte vara standard. Allt har fungerat enkelt och smidigt. En solig taxiresa genom centrala Stockholm kändes som ett schangtilt (stavning - hjälp mig någon av alla besserwissrar där ute!) avsked, 43kg (alltså 23kg övervikt) passerade check-in utan en kommentar (jag älskar reguljärflyg - gå och dö ryanair!), en timmes byte i Wien och jag hann ändå käka en pasta, alla väskorna kom med ända fram och väl ute i verkligheten stod en medarbetare på kontoret med en lapp med mitt namn. Äntligen får man vara med om detta klassiska mottagande! Som grädde på moset fick jag åka vit FN-jeep med UN tryckt i svarta bokstäver. Väl inne i stan, märks den internationella närvaron väldigt tydligt. Att just dessa jeepar syns från mitt hotellfönster beror dock på att UNMIK har sitt huvudkontor alldeles intill.



Grand Hotel Prishtina (nedan) är någon form av kvarleva från kommunistiska tidevarv och det känns som att jag är den enda gästen. Rummets inredning avslöjar på inget sätt att det finns wireless internet, vilket dock är anledningen till att dessa rader går att läsa. 19.00 mötte jag upp med mina nya kollegor/chefer Krystyna och Frank, tog en kosovarisk öl (helt ok) och gick sen och åt middag ihop. De gav ett väldigt trevligt första intryck och deras försäkran att kontoret är som en enda stor familj låter helt trovärdigt. Vet ännu inte alla vad jag ska jobba med, men ni lär få veta tids nog. Nu får det räcka för idag. Jag blir hämtad 8.30 för färd mot UN-Habitats kontor. Har blivit lovad en egen kontorsplats från första dagen, som ni med all säkerhet kommer att få se bild på inom kort. Natti natti!