Vänd världen rätt! - det tar max 15 sekunder
Happy Bajram!
Men än är det tisdag. Hoppas att alla därute får en lika solig dag som jag har. Och Glad Bajram, förstås!
Tack för det Televerket!

Jag tycker att Telias inställning är underbar. När man flyttar så ringer man Telia och berättar att trots att de är dåliga och dyra, så kan man tänka sig att fortsätta vara kund och betala deras direktörslöner ett par år till. Då tänker de "Vad trevligt att du vill fortsätta vara kund hos oss. Det måste du betala en hög flyttavgift för." Nu har de uppenbarligen kommit till sans och insett det bisarra i att tänka så och vräker ut budskaper i form av en stor annonskampanj. Naturligtvis kan det inte vara annat än gratis. Som tur är informerar de om hur gnidna de var tidigare. 3180 spänn! Samt om att de tänker vara lika gnidna igen efter 10 november.
Fotnot: Bredbandsbolaget, där jag är kund, tänker inte annorlunda. De tyckte att 495.- var en rimlig kostnad för mig att betala för att fortsätta vara kund.
Otacksamt fältarbete
Nedanstående bilder illustrerar två olika krafter som (i olika riktning) påverkar hur Mitrovica ser ut och fungerar som stad.
Till vänster en till synes glad, entusiastisk och naiv svensk med idéer om hur det skulle kunna bli i framtiden. Till höger den så kallade verkligheten.
Att arbeta för UN-HABITAT i Kosovo betraktas som en tjänst i fält, vilket ska forstås i relation till att arbeta på HQ i Nairobi. De flesta dagarna som fordrivs framför datorn och på möten, känns just fältparametern inte speciellt tydlig i min vardag. Igår var det dock annorlunda, när jag och min kollega Joachim gav oss ut i terräng, på riktigt fältarbete i regnet - dock iklädda vanlig kontorsmundering. Vi har en idé om att utveckla en a åarna genom Mitrovica, Lushta, till ett grönstråk med cykelbanor som kopplar samman centrum med landsbygden. Tyvärr har alla som bor längs med floden kopplat på sitt avlopp direkt utan rening och det finns ganska mycket sopor och djurlik med mera i vattnet, som behover röjas undan. På bilden forsöker vi klättra fram vid en svår passage for att utröna om cykelvägen eventuellt kan dras den vägen.
När expeditionen betraktades som slutförd, återvände vi till bilen längs med Lushtas stränder. Då ser vi denne man som helt ogenerat står och tömmer två stora svarta sopsäckar med frigolit rakt ner i ån. Som tur är, är vi båda redan gravt cyniska och blev på så sätt inte alls besvikna eller upprörda, utan kunde bara konstatera vad vi sett och fotat, torkade av lite lera från skorna och tog bilen hem igen.
Ramazan och värmesystem
Jag, hyresvärden och värmesystemet var nog alla lika glada när sommaren dundrade in och vi kunde låta systemet gå i sommardvala. I förra veckan blev jag återigen sugen på att dra igång elementen och ringde och bad dem komma och fixa det, om inte under veckan, så kanske i helgen. När jag kom hem till Pristina igår igen efter två dagar i Kolašin, Montenegro, hade ingenting hänt. "The workers are very tired during Ramazan" förklarade värden, samma förklaring som jag fick höra för precis ett år sedan när min inflyttning försenades flera gånger. De förväntade dygnsvariationerna i veckan som kommer är minus 3 till plus 15, så jag hoppas att jag inte behöver vänta till efter Bajram.
Samoa har erkänt!
Vad som är mer intressant är att det ryktas om att två andra småstater ligger i startgroparna, men för den sakens skull inte vilka skitstater som helst, utan grannländerna Makedonien och Montenegro. För båda är det något av ett inrikespolitiskt bekymmer. Makedonien har en stor albansk minoritet, som har bojkottat det politiska arbetet på nationell nivå sedan februari p g a den politiska (etniskt makedonska) majoritetens ovilja att erkänna, medan en tredjedel av Montenegros befolkning betraktar sig som serber och lovat att bli skitsura om man gör verklighet av planerna. Från officiellt håll låtsas man som att det inte är en stor grej och talar i termer av att "erkänna den nya verkligheten".
När det väl blir dags, kom ihåg var ni läste det först!
En olycka kommer sällan ensam
Nu är ordningen återställd. Kosovo har snabbt hakat på trenden där Sverige ligger i framfronten (kallfronten?) Elva grader igår på dagen och på fredag väntas nattfrost. I morse gick jag resolut in i mitt kombinerade gästrum och walk-in closet och rotade fram väskan med vinterkläder. Kärt återseende av kläder jag hade glömt att jag ägde.