Framtiden i norr
Idag har jag hållit mig kvar i sängen p g a en lite förkylning som kastade sig över mig igår kväll, men jag är inte tröttare än att jag orkar med en liten reflektion kring sakernas tillstånd i norra Kosovo.
Jag minns hur förvånad jag blev i augusti när jag först kom hit. Överallt beskrevs Kosovo som en del av Serbien, men som administrerades av FN genom UNMIK. Ingenstans skrevs om den de facto självständighet som redan rådde, att ett albanskt majoritetssamhälle redan var etablerat, att valuta, bilskyltar, gatuskyltar fanns som tydliga tecken på den självständighet som skulle utropas i februari 2008. Parallellen till dagens verklighet i norra Kosovo är ganska tydlig. Tar man bron över floden Ibar/Ibër som delar Mitrovica i två, så är det ett annat samhälle som möter en. Överallt talas serbiska, alla skyltar skrivs med kyrilliska bokstäver, bilisterna trotsar båbudet om KS-skyltar och kör med gamla serbiska som säger PR (Pristina) KM (Kosovska Mitrovica) eller kör helt enkelt utan, vilket ses mellan fingrarna av den lokala polisen. Det är dock svårt att köra bilen till Montenegro, Bosnien eller någon annan del av Kosovo. Priser anges i dinarer, men de flesta tar euro också.
Enligt Säkerhetsrådets resolution 1244 är det bara FN som får organisera allmänna val i Kosovo, vilket också skedde före jul. Dessa val bojkottades dock av serberna och det blev omöjligt att tillsätta nya kommunfullmäktige i de tre serbiska majoritetskommunerna i norr. Igår ordnade däremot Serbien val i dessa kommuner, liksom för norra Mitrovica (eller Mitrovicas norra del som vi måste skriva i alla dokument), som inte är en egen kommun, utan administreras av UAM, dvs UNMIK. Trots att det strider mot resolutionen, tilläts valen att genomföras och det är uppenbart att UNMIK inte har en aning om vilken fot man ska stå på. Igår kom ett mail från SRSG (dvs Ban Ki-moons särskilde sändebud eller UNMIK-chefen) Joachim Rücker, där det framgick att man betraktar valen som illegala och att "illlegala val inte kan få legala konsekvenser" och att UNMIK inte kommer att samarbeta med någon annan än de som är lagligt valda.
Hur det här ska fungera i praktiken är väldigt svårt att se. UAM har redan stora problem med trovärdighet och acceptans hos allmänheten, trots att man haft en advisory board med sex serber och en alban, som i princip fattar alla viktiga kommunala beslut. Många invånare vänder sig hellre till de parallella samhällsstrukturer som byggts upp med stöd av Belgrad. Avser man inte att samarbeta med de nya personerna i advisory board, så verkar det bli ännu svårare att få något uträttat. Och i denna röra förväntas jag göra mitt jobb.
Ibland undrar jag om det verkligen är så rörigt som det verkar. Kanske händer en hel del bakom kulisserna, som egentligen är väl uttänkt och koordinerat. Förhoppningsvis inser alla att man inte vinner något på att hamna i en Palestinasituation, där vanliga människor blir gisslan. Pågår det redan förhandlingar mellan Kosovos och Serbiens regeringar om att lämna tillbaka norra Kosovo mot att resten erkänns som självständigt? Deltar FN i så fall i dessa förhandlingar? Väntar man bara på att den nya regeringen ska kunna formas i Serbien och var det därför den behövde en hel mandatperiods respit inför nästa val, så att man hinner övertyga opinionen om att det var det bästa sättet att hantera situationen, utan att hängas ut som landsförrädare? Hur nära ett EU-medlemsskap kan Serbien vara om ett par år om man snabbt lyckas lämna Kosovokonflikten bakom sig? Frågor och hypoteser, men inga svar. Nu ska jag nog surfa efter Crisis Watchs senaste rapport och se om de vet.
Jag minns hur förvånad jag blev i augusti när jag först kom hit. Överallt beskrevs Kosovo som en del av Serbien, men som administrerades av FN genom UNMIK. Ingenstans skrevs om den de facto självständighet som redan rådde, att ett albanskt majoritetssamhälle redan var etablerat, att valuta, bilskyltar, gatuskyltar fanns som tydliga tecken på den självständighet som skulle utropas i februari 2008. Parallellen till dagens verklighet i norra Kosovo är ganska tydlig. Tar man bron över floden Ibar/Ibër som delar Mitrovica i två, så är det ett annat samhälle som möter en. Överallt talas serbiska, alla skyltar skrivs med kyrilliska bokstäver, bilisterna trotsar båbudet om KS-skyltar och kör med gamla serbiska som säger PR (Pristina) KM (Kosovska Mitrovica) eller kör helt enkelt utan, vilket ses mellan fingrarna av den lokala polisen. Det är dock svårt att köra bilen till Montenegro, Bosnien eller någon annan del av Kosovo. Priser anges i dinarer, men de flesta tar euro också.
Enligt Säkerhetsrådets resolution 1244 är det bara FN som får organisera allmänna val i Kosovo, vilket också skedde före jul. Dessa val bojkottades dock av serberna och det blev omöjligt att tillsätta nya kommunfullmäktige i de tre serbiska majoritetskommunerna i norr. Igår ordnade däremot Serbien val i dessa kommuner, liksom för norra Mitrovica (eller Mitrovicas norra del som vi måste skriva i alla dokument), som inte är en egen kommun, utan administreras av UAM, dvs UNMIK. Trots att det strider mot resolutionen, tilläts valen att genomföras och det är uppenbart att UNMIK inte har en aning om vilken fot man ska stå på. Igår kom ett mail från SRSG (dvs Ban Ki-moons särskilde sändebud eller UNMIK-chefen) Joachim Rücker, där det framgick att man betraktar valen som illegala och att "illlegala val inte kan få legala konsekvenser" och att UNMIK inte kommer att samarbeta med någon annan än de som är lagligt valda.Hur det här ska fungera i praktiken är väldigt svårt att se. UAM har redan stora problem med trovärdighet och acceptans hos allmänheten, trots att man haft en advisory board med sex serber och en alban, som i princip fattar alla viktiga kommunala beslut. Många invånare vänder sig hellre till de parallella samhällsstrukturer som byggts upp med stöd av Belgrad. Avser man inte att samarbeta med de nya personerna i advisory board, så verkar det bli ännu svårare att få något uträttat. Och i denna röra förväntas jag göra mitt jobb.
Ibland undrar jag om det verkligen är så rörigt som det verkar. Kanske händer en hel del bakom kulisserna, som egentligen är väl uttänkt och koordinerat. Förhoppningsvis inser alla att man inte vinner något på att hamna i en Palestinasituation, där vanliga människor blir gisslan. Pågår det redan förhandlingar mellan Kosovos och Serbiens regeringar om att lämna tillbaka norra Kosovo mot att resten erkänns som självständigt? Deltar FN i så fall i dessa förhandlingar? Väntar man bara på att den nya regeringen ska kunna formas i Serbien och var det därför den behövde en hel mandatperiods respit inför nästa val, så att man hinner övertyga opinionen om att det var det bästa sättet att hantera situationen, utan att hängas ut som landsförrädare? Hur nära ett EU-medlemsskap kan Serbien vara om ett par år om man snabbt lyckas lämna Kosovokonflikten bakom sig? Frågor och hypoteser, men inga svar. Nu ska jag nog surfa efter Crisis Watchs senaste rapport och se om de vet.
Kommentarer
Trackback
