Daniels Kosovoblogg

Några veckor efter att jag flyttade in i mitt Prishtinaresidens i höstas, öppnade det till min förtjusning en liten mataffär i bottenvåningen. Aldrig tidigare hade jag haft så nära till affärn och på det här sättet skulle jag på sätt och vis alltid ha skafferiet fullt och behövde ju inte ens stänga av spisen om något saknades. Problemet var bara det att om något saknades någonstans så var det i lilla affären, vars utbud var värdelöst och oförståeligt. Man kunde tänkt att de skulle ha exempelvis, pasta, krossad tomat eller andra konserver, men icke. De första månaderna försökte jag då och då desperat gå en runda i affären för att se om jag kunde stödköpa något - jag ville ju så gärna att de skulle finnas kvar - men det var i princip omöjligt att hitta något som kunde passa i min mathållning.

Nu har den föga förvånande gått i graven och jag har fått svaret på frågan hur alla dessa meningslösa småaffärer klarar sig. De gör inte det. I veckan öppnar en studio med grafiska designers istället. Bättre lycka önskar jag dem!