Daniels Kosovoblogg

En beskrivning som stämmer in på ganska mycket här i Kosovo. En brittisk bekant uttryckte sig på detta sätt om Pristinas restauranger, som generellt håller en hög klass, men man vet aldrig. Man kan ha ätit samma utmärkta biff tre gången och vara ganska säker på att den fjärde gången, då man tvingat dit alla man känner, så är det en som en bit traktordäck de bär in på tallriken. Eller så är det lika bra som vanligt.

Det som mest påverkar livet är ju annars tillgången på el, vatten och bredband som är just förutsägbart i sin oförutsägbarhet. Jag trodde att jag hade lärt mig att förstå och kanske leva med den orytmiska rytmen av strömavbrott, när ett nytt fenomen dök upp i veckan. Strömavbrott i halva lägenheten! Hälften av rummen hade ström. Tom hälften av plattorna på spisen hade ström. Någonting med faserna tydligen. Tack och lov gick kylen och varmvattnet på rätt fas, så det var bara att vänta något dygn tills det blev fixat.

Naturligtvis gäller konceptet trafiken på vägarna. Man kan vara ganska säker på att får en nära-döden-upplevelse om dagen, men inte när och var. Den bil som man är säker på ska kasta sin ut livsfarligt nära min högra framskärm gör det inte, medan den som det absolut inte finns plats för, gör det. Peppar peppar, hittills har bil, passagerare och medtrafikanter klarat sig helskinnade.