Olika falla ödets lotter
Idag var Sidas generaldirektör Anders Nordström, Hennes Excellens Ambassadören i Skopje med flera på besök, så jag fick i egenskap av svensk JPO inom ett Sidafinansierat program följa med på studieresa. För var vi på 'kommun' i Peja. GD gjorde ett gott intryck och var hård och nästan kritisk och undrade vad alla planer och processer och papper innebär för förändring för 'vanliga människor', en fråga jag ställt mig många gånger, men om en person lite högre upp i hierarkierna gör det, kanske det får lite större följder.
Sedan bar det av det Kolonia i Gjakova. Det är en s k informal settlement, ett samlingsnamn för olika typer av informella bosättningar - informella i den bemärkelsen att de inte är planerade, oftast är byggda utan lov och att markägoförhållandena är oklara eller olösta. Ibland kan det vara en flottare medelklassvillaförort, men alltsom oftast, liksom i fallet Kolonia, är det ett slumområde i djupaste misär. Solen sken, det söta barnen lekte och slet i oss, men på det hela taget var det ganska osmakligt när vi dundrade in i våra tre vita jeepar för att titta på de fattiga. På sätt och vis var det bra för mig att komma dit, eftersom vi arbetar med informal settlements, men kanske kunde det skett i en mindre grupp med mer tid än 20 minuters promenad och med ett mer konstruktivt syfte att faktiskt göra något och inte bara för att få en uppfattning om deras förhållanden. Precis när UN-Habitat, som har som uttalat mål att arbeta för att "provide adequate shelter for all", ska börja göra något konkret i Kosovos slumområden framgick inte speciellt tydligt. Alla länder på Balkan har skrivit på Wiendeklarationen, vi har stöttat Kosovo i att skriva lagstiftning om IS, vi har uppmanat kommunerna att ta med dem i sina översiktsplaner, men det har hittills inneburit noll niente nada rien för de som bor i dem.
På vägen hem hamnade jag i en av Sidas bilar. Efter ett tag blev vi uppringda av den andra Sidabilen med generaldirektören i. De hade fått punktering, så vi blev beordrade att åka dit, så att de kunde åka hem i vår bil, medan vi stannade en dryg timme vid vägkanten och fixade deras punka. Klockan 20.00 var jag hemma, lite matt efter en ganska meningslös dag. Ändå lär man sig alltid något om världen.
Sedan bar det av det Kolonia i Gjakova. Det är en s k informal settlement, ett samlingsnamn för olika typer av informella bosättningar - informella i den bemärkelsen att de inte är planerade, oftast är byggda utan lov och att markägoförhållandena är oklara eller olösta. Ibland kan det vara en flottare medelklassvillaförort, men alltsom oftast, liksom i fallet Kolonia, är det ett slumområde i djupaste misär. Solen sken, det söta barnen lekte och slet i oss, men på det hela taget var det ganska osmakligt när vi dundrade in i våra tre vita jeepar för att titta på de fattiga. På sätt och vis var det bra för mig att komma dit, eftersom vi arbetar med informal settlements, men kanske kunde det skett i en mindre grupp med mer tid än 20 minuters promenad och med ett mer konstruktivt syfte att faktiskt göra något och inte bara för att få en uppfattning om deras förhållanden. Precis när UN-Habitat, som har som uttalat mål att arbeta för att "provide adequate shelter for all", ska börja göra något konkret i Kosovos slumområden framgick inte speciellt tydligt. Alla länder på Balkan har skrivit på Wiendeklarationen, vi har stöttat Kosovo i att skriva lagstiftning om IS, vi har uppmanat kommunerna att ta med dem i sina översiktsplaner, men det har hittills inneburit noll niente nada rien för de som bor i dem.På vägen hem hamnade jag i en av Sidas bilar. Efter ett tag blev vi uppringda av den andra Sidabilen med generaldirektören i. De hade fått punktering, så vi blev beordrade att åka dit, så att de kunde åka hem i vår bil, medan vi stannade en dryg timme vid vägkanten och fixade deras punka. Klockan 20.00 var jag hemma, lite matt efter en ganska meningslös dag. Ändå lär man sig alltid något om världen.
Kommentarer
Trackback
