Förrförra helgen
Påskhelgens resa till två premiärländer på Balkan, Montenegro och Albanien har helt kommit i skymundan pga en massa jobb, kraschad dator och ett intensivt program för Mia på besök. Obs: klicka på bilderna så blir de större!
På långfredagen körde vi västerut till Peja och in i Montenegro via höga bergspass. Massor av snä och bedårande vackert. Tyvärr hittar man inte Europas bästa vägar i de delarna av Montenegro, så det tog ganska många timmar ner till Podgorica och vidare till kusten. Efter midnatt fick vi dock sova i Budva.
Det regnade hela påskaftonen. Vi körde till sagolikt vackra Kotor och tog in på hotell Rendez-vous, där portieren själv prutade från 100 till 60 europengar utan att vi hann öppna munnen. Kotor är lite som Dubrovnik kan man säga, men ligger längst in i en fjord, som vi åkte runt i regnet. Toppenfint!
Påskdagen blev grymt fin och solig. Så solig att jag inte kom ihåg att sätta på billyktorna. Inom två minuter blev vi stoppade av en polis som ville hålla kvar mitt körkort till nästa dag, då posten öppnade och jag skulle kunna gå och betala min bot à 30?. Eftersom siktet var inställt på Albanien var vi inte så sugna på att stanna. Efter en halvtimmes dividerande insåg han nog att det inte blev någon muta, utan vi kunde åka vidare till Sveti Stefan (på bilden) som vi dock såg bäst från vägen.
Strax före Bar, blev vi lunchhungriga och stannade till vid havet och åt resans godaste mat, fisk och skaldjur. Underbart väder.
Underbart vackert var det inte i Shkodër, men de cyklade/körde bil/gick som tokar och har ungefär samma smak som kosovarerna när det gäller färgsättning av kåkar. Vi var dock mest här för att sova en natt på femstjärniga (sa de) Hotell Europa, så att vi kunde stiga upp tidigt och åka de cirka två timmarna till...
... Komanisjön. Enligt guideboken är denna färjetur en av världens vackraste, jämte Hurtigrutten och den där båten i södra Chile. Regnet öste dock ner, så vi satt huvuddelen av de två timmarna inne. Vi blev dock inbjudna till kaptenens hytt en stund och fick värma oss och prata om när Miss Kosovo hade åkt båten.
Från Fiërze, där båten lägger till är det inte långt till Kosovo. Från Bajram Curri och nästan ända fram till Gjakova hittar man regionens bästa väg. Möjligen gick planeringen lite väl snabbt, med tanke på elledningen, som ju inte kan ha varit någon hemlighet. Det hela löstes som synes pragmatiskt men elegant.
På långfredagen körde vi västerut till Peja och in i Montenegro via höga bergspass. Massor av snä och bedårande vackert. Tyvärr hittar man inte Europas bästa vägar i de delarna av Montenegro, så det tog ganska många timmar ner till Podgorica och vidare till kusten. Efter midnatt fick vi dock sova i Budva.Det regnade hela påskaftonen. Vi körde till sagolikt vackra Kotor och tog in på hotell Rendez-vous, där portieren själv prutade från 100 till 60 europengar utan att vi hann öppna munnen. Kotor är lite som Dubrovnik kan man säga, men ligger längst in i en fjord, som vi åkte runt i regnet. Toppenfint!Påskdagen blev grymt fin och solig. Så solig att jag inte kom ihåg att sätta på billyktorna. Inom två minuter blev vi stoppade av en polis som ville hålla kvar mitt körkort till nästa dag, då posten öppnade och jag skulle kunna gå och betala min bot à 30?. Eftersom siktet var inställt på Albanien var vi inte så sugna på att stanna. Efter en halvtimmes dividerande insåg han nog att det inte blev någon muta, utan vi kunde åka vidare till Sveti Stefan (på bilden) som vi dock såg bäst från vägen.Strax före Bar, blev vi lunchhungriga och stannade till vid havet och åt resans godaste mat, fisk och skaldjur. Underbart väder.Underbart vackert var det inte i Shkodër, men de cyklade/körde bil/gick som tokar och har ungefär samma smak som kosovarerna när det gäller färgsättning av kåkar. Vi var dock mest här för att sova en natt på femstjärniga (sa de) Hotell Europa, så att vi kunde stiga upp tidigt och åka de cirka två timmarna till...... Komanisjön. Enligt guideboken är denna färjetur en av världens vackraste, jämte Hurtigrutten och den där båten i södra Chile. Regnet öste dock ner, så vi satt huvuddelen av de två timmarna inne. Vi blev dock inbjudna till kaptenens hytt en stund och fick värma oss och prata om när Miss Kosovo hade åkt båten.Från Fiërze, där båten lägger till är det inte långt till Kosovo. Från Bajram Curri och nästan ända fram till Gjakova hittar man regionens bästa väg. Möjligen gick planeringen lite väl snabbt, med tanke på elledningen, som ju inte kan ha varit någon hemlighet. Det hela löstes som synes pragmatiskt men elegant.Kommentarer
Trackback
