Misty Mitrovica
Kosovo har varit dimmigt nästan hela veckan, men lördagen var vacker i Prishtina. På väg mot Mitrovica slog dock dimman till igen så snart det hade mörknat, så vi kröp fram i 40km/h. Ibland dök det upp en skugga vid vägrenen, som visade sig vara en dödsföraktande människa, men tack och lov var det inte hundar, barn eller kor ute och sprang över vägen.
På bron över floden Ibar (med sin överdramatiska arkitekturgest) trotsade vi militärvakternas fotoförbud för att försöka fånga den speciella stämningen, vilket lyckades ganska bra. Kvällen började på en restaurang på den norra (serbiska) sidan. I väntan på el läste vi menyerna så gott vi kunde i ficklampor och mobilers sken. Efter middagen bar det av till sporthallen där den ena delen av dubbelevenemanget Love & Peace Festival skulle äga rum. Tyst och tomt var det där och senare fick vi veta att det hade flyttats till fredagen, så då traskade vi tillbaka över bron till det andra delevenemanget i Kulturpalatset i skön socialiststil. Musiken var dock lite trist, så det blev taxi till en bar grannstaden Звечан eller Zvecan (tillbaka på serbiska sidan) innan vi åter på sydsidan fick sova på min kollegas soffa. En sådan här lördagkväll blir onekligen lite jobbigare om framtida självständighet för Kosovo skulle resultera i en delning av provinsen och att det blev en nationsgräns i Ibar rakt igenom Mitrovica.
På bron över floden Ibar (med sin överdramatiska arkitekturgest) trotsade vi militärvakternas fotoförbud för att försöka fånga den speciella stämningen, vilket lyckades ganska bra. Kvällen började på en restaurang på den norra (serbiska) sidan. I väntan på el läste vi menyerna så gott vi kunde i ficklampor och mobilers sken. Efter middagen bar det av till sporthallen där den ena delen av dubbelevenemanget Love & Peace Festival skulle äga rum. Tyst och tomt var det där och senare fick vi veta att det hade flyttats till fredagen, så då traskade vi tillbaka över bron till det andra delevenemanget i Kulturpalatset i skön socialiststil. Musiken var dock lite trist, så det blev taxi till en bar grannstaden Звечан eller Zvecan (tillbaka på serbiska sidan) innan vi åter på sydsidan fick sova på min kollegas soffa. En sådan här lördagkväll blir onekligen lite jobbigare om framtida självständighet för Kosovo skulle resultera i en delning av provinsen och att det blev en nationsgräns i Ibar rakt igenom Mitrovica.
Kommentarer
Trackback
