Daniels Kosovoblogg

I tisdags lyckades jag smita ut från kontoret och den kontorsplats som min chef tycks vilja kedja fast mig vid och fick uppleva en av mina trevligaste arbetsdagar sen jag kom hit. Vi åkte långt västerut och hamnade i Junik, som skiljer sig från den allra flesta delarna av Kosovo genom att ha ett riktigt flott kulturarv att bjuda på med högresta s k kullor, trevånings stenhus. Väldigt många är fortfarande inte uppbyggda igen efter kriget, men den svenska organisationen Kulturarv utan gränser har hjälpt till med en del. Egentligen är det inte så farligt att det inte hunnit bygga upp allt, men det är värre att det intill en kulla (längst till vänster) byggs den här typen av villavillekulla (om ni tillåter en torr ordvits). Det är ju irreparabelt på ett annat sätt med den typen av schabrak. Inne i kullan fanns massor av olika rum som jag inte orkar förklara poängen med, men högst upp fanns det här rummet som jag och vår chaufför Gezim sitter och fryser i.



Efter lite husesyn drog själva eventet igång (som jag inte heller orkar berätta om, powerpoint och visioner för hela slanten). In kom fem män i lustiga hattar.



Efter presentationerna drog folkmusiken igång och sen bjöds det på flia (typ ungspannkaka) med honung och läsk ute på gården. Äntligen lite riktig Balkankänsla ända ut i fingerspetsarna.