Daniels Kosovoblogg

Ja, jag inser också att mitt bloggande tar sig alldeles manodepressiva uttryck. Först är det helt tyst i en vecka och sen kommer det fyra inlägg om dagen. Som vanligt skyller jag ifrån mig och menar att det inte handlar om mig, utan bara är ett uttryck för det kosovariska samhället, som på många sätt är digitalt - 1 eller 0. Nu kom jag osökt in på det där med vatten- och eltillgången (igen), det är ju synnerligen tydligt på eller av, det finns liksom inget mellanting, som att man har "lite" ström. Vardagen är liksom grå och konturlös och sen plötsligt händer allt på en gång och även min inspiration följer mönstret.

På väg hem från jobbet idag möttes jag av en syn jag inte kan låta bli att rapportera. I ett gatuhörn stod fem-sex olika fårförsäljare och såg ut som om de sålde julgranar, med den enda skillnaden att julgranarna oftast står still. Bakgrunden är den att det är "lilla bajram" på torsdag och då köper man traditionsenligt ett får och ger till någon mindre bemedlad i enlighet med muslimsk uppförandekod. Det hela bygger på den gammaltestamentliga myten om när Gud tvingade en stackare att mörda sin son för att bevisa sin kärlek till Gud, men i sista sekund sa Gud att han bara skojade och så offrades ett lamm i stället. Historien är i mitt tycke ganska osmaklig, men det är ändå lite festligt att Gud är elak och självgod och inte bara god, som man är van vid. (Jag misstänker att Gunnar eller andra mer bibelbevandrade kan ha en åsikt om denna svepande analys, men det finns inga höga akademiska krav på en blogg utan de går bra att måla på med den breda penseln.) Hur som helst så hör berättelsen hemma även inom islam, men det är bara en slump att lilla bajram med sina gåvoinslag infaller i juletid. Precis som ramadan och stora bajram förflyttar den sig från år till år.