Mycket riktigt
"Under fortplantningstiden lever kråkorna parvis, vid andra tider av året ofta i flock. [---] Arten kråka är sällskaplig och begåvad, både kroppsligt och till förståndet. Synen, hörseln och luktsinnet är skarpa. Under förmiddagarna söker kråkan energiskt sin föda och letar igenom alla ställen där det kan finnas byte. Mitt på dagen vilar den sig, men under eftermiddagen är den åter ute på spaning. Framåt kvällen samlas traktens kråkor och tillbringar natten i någon lund eller skog. Kråkan är mycket vaksam, särskilt om den är utsatt för förföljelse. Rovfåglar undgår sällan dess uppmärksamhet och förföljs under höga skrik. När en kråka av denna anledning eller vid någon fara ger ifrån sig sitt läte samlas alla kråkor som finns inom hörhåll. Kråkan har en mycket varierad kost. Den innehåller till exempel döda djurkroppar, sniglar, insekter, frukt, köksväxter, groende eller mogen säd, småfåglar, smärre däggdjur, fisk och ägg."
När jag bodde i Landskrona, den svenska varianten på Prishtina, så var det mycket vanligt med råkor och ovanligt med kråkor. Råkor är stora som kråkor men har en grå näbb och säkerligen fler olikheter. Det var ett tag sedan som jag var inne pådin blogg, så jag har en undran: varför sa du aldrig nej tillden där stora sprutan med superantibiotika och krävde en liten mer exakt diagnos. Ha det gott
Den som träffat Dr Usama vet att han inte är att leka med...
Skämt åsido, när man liksom blivit involverad på ett sjukhus och de tagit prover och skriver ut saker och säger det ena och det andra, så känns det ganska svårt att vägra behandling. Jag ifrågasatte det ena och det andra, men han var naturligtvis självsäker nog att ha olika förklaringar och argument som jag inte kunde besvara. Jag sa nej tack till spruta om och om igen och fick till slut förhandlat om det till dubbelspruta en gång om dagen (en i varje sida) och detta bara under två dagar.
Dessutom var jag och träffade en svensk läkare, som lyssnade på mig och mina lungor och konstaterade att Dr Usamas behandling i varje fall inte var helt uppåt väggarna och då tyckte jag det var lika bra att tuta och köra.
