Prishtinas kön - Kosovarisk arkitektur VII
Det är inte helt enkelt att koncentrera sig på texterna om programmets bedrifter i olika kommuner och inom olika ämnesområden en lördag då det är helt tomt på kontoret, trots den grå himlen över staden. Jag surfar iväg lite på DN och fastnar för artikeln i På Stan om Stockholms kön (är staden en man eller kvinna?) och jag kan inte låta bli att filosofera över Prishtinas genus. Kan DN, så kan jag.
Enligt DN är Barcelona en kvinna och Madrid en man och Prishtina har uppenbarligen bra mycket mer gemensamt med Madrid - huvudstad mitt i landet, långt från havet, högt över havet och inte direkt onnänmt för sig skönhet, snarare då för sitt nöjesliv. Kanske är det lättare att börja tänka i egenskaper. Han/hon har uppenbarligen dålig andedräkt, det är kanske det mest slående, och uppsynen är ganska tragisk och sliten och för tankarna till en uteliggare. På samma gång kämpar staden för att upprätthålla en fasad, den nya statens stolta huvudstad, husen kring avenyn Moder Teresa har spacklats och stenlagts med granit, men glansen falnar ganska så snart, stenarna spricker och färgen får sina fläckar. Jag kommer att tänka på Edith Piaf, i alla fall som hon gestaltades i La vie en rose. Röker och super för mycket, svär och är otrevlig, men lyckas alltid (nästan) samla ihop sig inför varje strålande framträdande. Även Prishtina har en tuff historia bakom sig. Eller är staden en clown, som utklädd i tusen färger döljer fattigdom, trasiga familjer och oändliga problem bakom sina fasader? I så fall är det lättsamma cafélivet i centrum bara en påmålad glad mun på en stad som egentligen gråter.
Grammatiken då? Albanska är verkligen inte min starka sida, men om jag inte misstar mig, så följer böjningsmönstret det som används för kvinnonamn (Prishtinë - Prishtina - Prishtinës - Prishtinën), till exempel Zana, mitt albanska favoritnamn, som betyder Fe. Eller måste staden ettiketteras med något mer komplext transgenderartat för att fånga karaktären? Men tanke på att allt annat än heterosexualitet är helt tabu i Kosovo och könsrollerna cementerade, så låter det som en dålig teori, om det inte är det som är det ironiska i det hela. Nä, jag fastnar nog ändå någonstans i trakterna av Edith om jag ska dra någon slutsats. Min kompis Sarah menar att det nog är Amy Winehouse jag menar - en nutida variant.
Enligt DN är Barcelona en kvinna och Madrid en man och Prishtina har uppenbarligen bra mycket mer gemensamt med Madrid - huvudstad mitt i landet, långt från havet, högt över havet och inte direkt onnänmt för sig skönhet, snarare då för sitt nöjesliv. Kanske är det lättare att börja tänka i egenskaper. Han/hon har uppenbarligen dålig andedräkt, det är kanske det mest slående, och uppsynen är ganska tragisk och sliten och för tankarna till en uteliggare. På samma gång kämpar staden för att upprätthålla en fasad, den nya statens stolta huvudstad, husen kring avenyn Moder Teresa har spacklats och stenlagts med granit, men glansen falnar ganska så snart, stenarna spricker och färgen får sina fläckar. Jag kommer att tänka på Edith Piaf, i alla fall som hon gestaltades i La vie en rose. Röker och super för mycket, svär och är otrevlig, men lyckas alltid (nästan) samla ihop sig inför varje strålande framträdande. Även Prishtina har en tuff historia bakom sig. Eller är staden en clown, som utklädd i tusen färger döljer fattigdom, trasiga familjer och oändliga problem bakom sina fasader? I så fall är det lättsamma cafélivet i centrum bara en påmålad glad mun på en stad som egentligen gråter.
Grammatiken då? Albanska är verkligen inte min starka sida, men om jag inte misstar mig, så följer böjningsmönstret det som används för kvinnonamn (Prishtinë - Prishtina - Prishtinës - Prishtinën), till exempel Zana, mitt albanska favoritnamn, som betyder Fe. Eller måste staden ettiketteras med något mer komplext transgenderartat för att fånga karaktären? Men tanke på att allt annat än heterosexualitet är helt tabu i Kosovo och könsrollerna cementerade, så låter det som en dålig teori, om det inte är det som är det ironiska i det hela. Nä, jag fastnar nog ändå någonstans i trakterna av Edith om jag ska dra någon slutsats. Min kompis Sarah menar att det nog är Amy Winehouse jag menar - en nutida variant.
Kommentarer
Trackback
